Maja städar trappor och kontor. Hon börjar jobba klockan tre på natten. Hela semestern har hon inte råd att ta ut. Hon måste ju ändå gå till Socialen ibland, när inte pengarna räcker till de fem barnens grundläggande behov. Hon är ”låglönare”. Ändå orkar hon på något sätt engagera sig i vad som händer i […][...]

Det börjar med att de får varandra. Två förälskade tonåringar, Adrian och Marta. Han är bondson och hon statarjänta, så riktigt vad föräldrarna och byn förväntar sig är det ju inte. Men ren, passionerad ungdomsförälskelse. Så vill inte Marta mer. Hon är rädd att bli fast på den döende landsbygden, fast i samma hjulspår som […][...]

Ute i verkligheten är det väl de vanligaste erfarenheterna, och har alltid varit. Men arbetarerfarenheterna har sällan lämnat särskilt mycket spår efter sig. I litteraturen räknas de fortfarande som det annorlunda, som en egen genre – även om ingen alldeles precis verkar kunna säga var denna genre börjar eller slutar. Historiskt sett förknippar vi kanske […][...]

Man får nog säga att finansministern gjorde bort sig. I november 1969 gick Gunnar Sträng till attack mot Sara Lidmans rapportbok Gruva – ”alls icke representativ för förhållandena uppe i LKAB”. Människorna kring gruvorna i Kiruna och Svappavaara, menade Sträng, var ”indignerade över den här presentationen av sin arbetsplats som här alldeles oförhappandes har ramlat […][...]