Krönika

Deckare – där tiden står still

Utanför tvättstugan i mitt hus finns det en bokhylla där man kan ställa sina utlästa böcker. Det brukar mest vara deckare, svenska, brittiska, amerikanska, men också bästsäljare och chick lits. Alla är självklart i pocket, det är väl bara böcker som man vill ha i sin bokhylla som man köper inbundna. Jag tar böcker där oftare än jag lägger dit mina utrensade. För att jag tycker om att ha böckerna hos mig. Jag funderar på om böckerna utanför tvättstugan är representativa för böcker som folk läser, eller om de bara är representativa för böcker som folk läser och inte vill läsa igen. För man läser ju inte om deckare.

Sist jag tvättade hade jag några minuter kvar till nästa maskin var klar, allt var redan hängt och vikt och jag funderade på att gå upp till lägenheten en snabbis igen. Men tvättstugan ligger i källaren och jag bor på tredje våningen så det kändes mest onödigt, så jag satte mig där utanför, på bänken vid deckarna.

Den du inte ser. Den var röd och utspelar sig på Gotland, mycket mer än så behövdes inte. Och så började jag läsa. Även om man läser snabbt så hinner man inte så många sidor på dom få minuterna som det tar för en tvättmaskin att bli klar, speciellt inte när dom är så få att man inte ens orkar gå upp till lägenheten. Men har jag väl börjat kan jag förstås inte sluta. Där var gotländsk försommar, mord och en liten romans.

Det är en bok som jag kommer att ha glömt om ett halvår, eller blandat ihop med någon annan bok om något annat mord någon annanstans i Sverige, men det finns inget bättre när man vill försvinna från sin verklighet en liten stund. Tyvärr blir det bara en liten stund eftersom den här typen av böcker går alldeles för snabbt att läsa ut. Eller så är det del av framgången, går det snabbt att läsa klart vill man ha mer. Däremellan kan man få sig en dos av verkligheten för att sen försvinna in i den där hemska låtsasvärlden igen. Där folk dör till höger och vänster och det kryllar av seriemördare. Eller så är det bara för att uppleva känslan av att tiden står still.

Emelie Novotny

Publicerad: 2010-05-27 12:00 / Uppdaterad: 2010-05-27 14:29

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?