”Jentl, du har en mans själ.” Så säger Jentls far till henne när de bakom nogsamt stängda dörrar studerar Toran tillsammans. Flickan har läshuvud, men flickor får inte studera. Flickor ska gifta sig, föda barn och passa upp på familjen.

När fadern dör tackar Jentl emellertid nej till alla äktenskapsanbud. Hon säljer sina tillgångar, klipper håret kort, klär sig i manskläder och lämnar hembyn bakom sig. För att få studera.

Under pojknamnet Anszel får hon plats i en liten jeshiva, en religiös skola, och blir studiekamrat med Avigdor, en ung man med hjärtat krossat efter en bruten förlovning. Snart är både Jentl/Anszels hjärta och person indragna i byns äktenskapliga intriger och vare sig hon följer konventionerna eller sitt eget hjärta måste något väljas bort.

Det är svårt att göra Jentl rättvisa utan att fasta i klichéer – inte minst utan att avslöja alltför mycket av handlingen. Det är en liten och lågmäld men fullkomligt storslagen historia, en realistisk skröna och en kärlekssaga utöver det vanliga.

Singer skriver om en traditionell judisk värld med alla dess egenheter och behandlar samtidigt eviga mänskliga problem på ett sätt som känns oerhört modernt. Intrigen kanske låter som en Shakespeare-komedi och det är det inte, men kanske ändå i någon liten mån, på det allra bästa sätt. För att den är en lek med identiteter, ett allvarligt ifrågasättande av djup och yta och vad som egentligen är viktigt. Vad kan vi kompromissa bort? Vad kan vi inte leva utan?

Jentl är en annorlunda komma ut-berättelse, inte nödvändigtvis om kön, sexualitet och romantisk kärlek, men om att stå för vem man är och vad man önskar i livet. Och hur man ska kunna veta det.

Jentls far undervisar henne gärna, men i lönndom. Själv lever hon på en gång kompromisslöst och fortfarande dolt. Hon är en hjältinna, inte på det ideala sättet, utan på det mycket mänskliga. Eller hjälte, då. Sak samma.

Jentl, jeshivapojken är en kort historia, en novell – 34 sidor i den här utgåvan – och publicerades också för första gången på engelska i novellsamlingen Short Friday 1964. Originalet skrevs emellertid på jiddisch och i Podiums nyutgåva får man novellen, förutom på svenska, även på jiddisch och transkriberad jiddisch.

Varje sida på varje språk har samma nummer och börjar och slutar på samma ställe, så det är lätt att jämföra, vilket måste göra den utmärkt för den språkstuderande. Undertecknad kan tyvärr inte alls jiddisch, så jag kan inte på något sätt recensera de versionerna, men jag tycker ändå det är väldigt spännande att få bläddra mellan språken och spana lite.

Är man intresserad av språk finns med andra ord sådana fördelar – är man det inte så går det ju alldeles utmärkt att bara läsa den svenska delen. För oavsett vilket är Jentl en bekantskap väl värd att göra.