År 1927 köpte Henry Ford upp ett stort landområde i brasilianska Amazonas. Syftet var att odla gummiträd för att försörja Fords bilfabriker. Projektet fick snart namnet Fordlandia. I praktiken kom dock projektet att få en lite annan karaktär än vad man ursprungligen hade tänkt sig. Plantageprojektet led nämligen av en rad problem, vilket gjorde att gummiträden aldrig kom att bli en lönsam investering. I den här boken skriver historikern Greg Grandin om Fordlandia-projektets bakgrund, uppgång och fall.

Gummiträdet hade odlats på plantager i andra delar av världen – så varför misslyckades det i Brasilien, där trädet växer naturligt? Skillnaden var att när trädet odlades på andra håll än i Brasilien så var plantagerna relativt befriade från skadeangrepp. I Brasilien, däremot, hade gummiträdet växt naturligt, och det fanns också inhemska sjukdomar och skadedjur som var vana vid trädet. När gummiträdet växer naturligt har det en viss motståndskraft mot sådana skadeangrepp genom att träden växer långt ifrån varandra. Sjukdomar och parasiter som är inriktade på just gummiträdet har därför svårt att sprida sig. När man började odla gummiträd på plantager kunde dock dessa inhemska skadegörare snabbt sprida sig – vilket fick stora konsekvenser. Angreppen från skadedjur och sjukdomar ledde inom kort till mycket stora skador på plantagerna, som man inte lyckades få bukt med. Att Ford vägrade ha med experter att göra – ingen av de som inledningsvis var involverade i Fordlandia-projektet hade någon som helst utbildning i biologi, agronomi eller liknande – var en viktig faktor till varför det gick så snett.

Men även om lönsamheten aldrig blev vad Ford hade hoppats på, så fick Fordlandia en annan betydelse: Ford kunde med projektet framstå som en välgörare som exporterade amerikansk civilisation och amerikansk kultur till en fattig och underutvecklad del av världen. Fordlandia kom med tiden med andra ord att framställas som ett civilisationsprojekt snarare än som den råvaruresurs den ursprungligen var tänkt som. Ford hade själv tänkt besöka plantagen, men skulle i praktiken aldrig komma sig för att göra resan.

Greg Grandin skriver väl och medryckande om ett projekt som på en gång förefaller mycket visionärt och dödsdömt i princip redan från start. Är man intresserad av samtidshistoria är det här väl värd läsning. Det jag kan sakna är en klarare genomgång av huruvida projektet hade kunnat bli lönsamt under andra omständigheter – om man från start hade varit mer genomtänkt, om man hade tagit hjälp av experter… Samtidigt kan Grandin i vissa fall sväva lite väl långt från just Fordlandia-projektet, och skildra Ford-koncernen i allmänhet och personen Henry Ford i synnerhet.

I Fordlandia väntar man iallafall fortfarande på frälsaren som aldrig kom.