Krönika

Åtminstone för en timma eller två

Att vara liten kännetecknas av total ansvarslöshet. Att vara liten innebär att du kan komma hem från skolan klockan tidigt och sätta dig vid köksbordet med hukad rygg och näsan över en bok, nära, nära. Att vara liten innebär att du, helt utan skrupler och med jämna mellanrum kan öppna frysdörren, leta fram den där kakburken och äta en fryst småkaka, eller två, innan du återgår till läsandet. Efter några timmar kommer mamma eller pappa hem, tar fram kvällsmat och du tvingas lyfta näsan. Men då gör det inget, du har ju ändå suttit så länge. Nästan läst klart en av alla de otaliga hästböcker, Lotta-böcker eller Fem-böcker som du har.

Att vara vuxen är ansvar. Att vara vuxen innebär att du jobbar eller går i skolan till sent. Att du har tusen sysslor att sköta: tvätt och städ och disk och matlagning. Och det är inte för att du leker vuxen som du måste utföra dem. Nej, du förväntas göra det. Att vara vuxen innebär att du måste läsa böcker bara för att du måste och inte för att det är det bästa och mest spännande du vet.

Ganska ofta är det tråkigt att vara vuxen. Ganska ofta vore det skönt att vara liten. Att läsa ut en bok på tre timmar bara för att inget stör. Att äta tio småkakor utan att tänka på håliga tänder. Att bara kunna sjunka ner i en bok helt utan notis om omvärlden och utan en tanke på alla de saker du skall, borde och förväntas göra.

Ibland brukar jag låtsas att jag är liten. Ibland kryper jag upp i soffan med en bok och en kopp te, småkakorna lämnade därhän (det beror nog mest på att jag inte är tillräckligt vuxen för att spara kakor i frysen). Med te och bok i handen skapar jag en illusion om att tiden är till för mig att förbruka, helt utan måsten och göranden. Och så sitter jag där en stund, flera timmar. Hur länge jag vill. Läser och njuter av alla de skiftningar man upptäcker då man läser en bok från pärm till pärm utan att bli avbruten. Njuter av att slippa ta ansvar och att bara fylla på ännu en kopp te då den första är urdrucken. Njuter av att ha tid. Av att vara liten nog för att det inte skall finns någonting i världen som kan vara viktigare än att läsa, att läsa och njuta av läsningen. Åtminstone inte för en stund, åtminstone inte under den stund som jag är liten.

Maria Carlsson

Publicerad: 2009-10-08 22:33 / Uppdaterad: 2010-01-14 10:55

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?