Utgiven | 2009 |
---|---|
ISBN | 9789173514361 |
Sidor | 252 |
Orginaltitel | The Miracle at Speedy Motors |
Översättare | Peder Carlsson |
Den nionde boken i serien om Damernas detektivbyrå inleds med att huvudpersonen Mma Ramotswe får ett anonymt hotbrev. Brevet är adresserat till henne och assistenten Mma Makutsi. Nu börjar processen med att hitta den anonyma brevskrivaren, en process som för henne åt oväntade håll. Utöver det ska hon lösa ett fall med en adopterad kvinna som vill hitta sin ursprungsfamilj. Som vanligt löser hon fallen med en stor portion sunt förnuft. Hennes kopp med rooiboste är aldrig långt borta.
Vilket är då miraklet som bokens titel anspelar på? Är det att den rullstolsburna fosterdottern Motholeli ska kunna gå igen? Det är vad Mma Ramotswes make hoppas på. Mr JLB Matekoni är beredd att betala dyrt för det mirakel som läkaren halvt om halvt utlovar. På ytan kan det verka som om det är det som är miraklet, men på ett djupare plan har det med Botswanas värderingar att göra: med den osynliga väv som binder människorna samman.
Serien är skriven med värme och medmänsklighet, så även den här boken. Den är mer mysig än ryslig och sådana som föredrar hårdkokt action och bloddrypande beskrivningar göre sig icke besvär. Ett av de mest spännande ögonblicken i boken är en kundvagnsjakt i affären. Den är lättläst, men ändå djupsinnig. Författaren har i Mma Ramotswe lyckats skapa en fiktiv figur som både är älskansvärd och intressant. Hon är nästan övermänskligt god och besvarar hat med vänlighet och kärlek.
Det har nu gått fem år sedan första boken i serien kom på svenska och jag har slukat varenda bok som har kommit. Tyvärr började jag tycka att de senaste böckerna gick lite på rutin, men med den här boken har författaren gjort en rejäl uppryckning, kanske framför allt för att den tidigare lite schablonmässigt tecknade Mma Makutsi får en chans att blomma ut.
Kanske beror det även på att författaren i den här boken mer än i någon annan riktar kritik mot Västerlandet och dess negativa inflytande. Trots det känns den aldrig som en moralkaka. Om man framför sina åsikter via en så förtjusande person som Mma Ramotswe minimerar man risken att stöta sig med någon. Vem kan bli arg på henne?
Ja, förutom den anonyma brevskrivaren, förstås …
Publicerad: 2009-08-02 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-15 11:38
En kommentar
[...] som har läst boken: Pocketblogg Bokslukaren Sjöbacka Gealach Lilla Anna läser Oväsentligheter Dagens bok Design Me Dela denna:E-postDiggTwitterFacebookSkriv utLinkedInRedditStumbleUponLike this:GillaBli [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).