Underlig recension. Bokens storhet ligger ju helt i berättelsen och i Baby Halders enastående förmåga att tänka självständigt. Hon lyssnar inte på alla de normer som omger henne, vilka inte stämmer överens med hennes egen uppfattning. Hennes omgivning, hennes närmaste, tjatar nära på mangrant om att hon ska gå tillbaka till sin man, om vilken dålig kvinna hon är – men hon förmår att hålla sin självkänsla uppe, att inte bry sig om hur det pratas utan söka sig till dem som ger henne kraft. Språket har sin charm, just för att det är hennes eget – bättre höra en berättarröst än att ”malla in” henne i vad som anses vara ”god litteratur” och inte.