I förordet till sin bok Där lejonen bor, män och manlighet i Bibeln förklarar Ylva Eggehorn bokens titel. Där lejonen bor är ett uttryck hämtat från antikens och medeltidens kartor. När kartritaren inte kunde rita en karta över ett område, eftersom det var okänt, brukade han ange detta med det latinska uttrycket ”ubi leones” ”” där lejonen bor, eller ”hic sunt leones” ”” här finns det lejon. Med detta menas att där väntar okända faror. Det okända för Eggehorn är mannens värld eftersom hon är kvinna. Det finns trots det allmänmänskliga, specifika erfarenheter, som inte kan vara de samma för kvinnor och män. I sin bok beskriver, analyserar och tolkar hon berättelser om män i Bibeln.

Det känns verkligen roligt att befinna sig i sällskap med en så bibelkunnig författare, som Eggehorn. Hon verkar ha bemödat sig om att skriva så lättillgängligt som möjligt, med förklarande och tydliggörande exempel, förlagda till nutid. Allt för att inte skrämma bort läsare, som kanske inte har så lätt att intressera sig för Bibelns berättelser eller tycker det hela känns mossigt. Hon är medveten om att Bibeln innehåller många hemska våldsskildringar, i sin undersökning av berättelserna om männen har hon letat efter det som bryter mot den starka normen:

Om det finns män i Bibeln som är ointresserade av våld, då blir jag verkligen intresserad. Om de visar på helt andra sätt att leva än att döda för att få sin vilja igenom, så vill jag veta varför de finns med i den här boken (eller boksamlingen – Bibeln består ju av minst 66 volymer.

På grund av hennes urval, kan dock resultatet av hennes undersökning av män i Bibeln, i sin helhet tyckas ganska missvisande. Hon väljer alltså att hoppa över de berättelser som präglas av våldsskildringar. Eggehorn konstaterar bara, att det vilar en förbannelse över mänskligheten och dess förmåga ”att blanda ihop gott och ont, så att det onda ibland tycks användbart för Den Goda Sakens skull.” Jag får acceptera att ett urval ju alltid måste göras, om det inte är fråga om ett uppslagsverk på flera volymer. Här handlar det alltså främst om de fredliga männen.

Eggehorn berättar huvudsakligen om tolv män (och om den anonyme mannen i Höga Visan), och endast en av dessa utövar brutalt våld. Hon börjar med Adam, hans namn betyder Man, han står ensam och sårbar och klarar inte sig själv, därför skapas kvinnan. Kapitlet om honom har rubriken Mannen som fick språket och kläderna. Därefter handlar det bland annat om Jakob, David, Jona, Petrus och Josef, Marias man. Det allra sista kapitlet handlar om Paulus, med kapitelrubriken Mannen som skröt om sin svaghet. Där menar Eggehorn, att det världen behöver är en svag man, som Paulus, som kom fram till att det inte är farligt att vara svag, utan att vara svag är att vara öppen. De flesta av männen upplever stor dramatik i sina liv och Eggehorn undersöker hur de tacklar dessa omvälvande händelser och vad de lär sig. Det är spännande och tankeväckande. Hon gör berättelserna påtagliga genom sitt konkreta , jordnära och ibland humoristiska sätt att skriva, insprängt med högst personliga bekännelser och reflektioner. Det skulle vara intressant att jämföra denna bok med hennes bok om Bibelns kvinnor , som utkom 2006, med titeln Kryddad olja.