Jag har i flera år längtat efter att få åka till bokmässan (brist på pengar, i viss mån ork och litteraturintresserade kompanjoner har tidigare satt käppar i hjulet) och det verkade som att allting skulle gå min väg – tågbiljetten var löjligt billig, hotellet var billigt och relativt nära Svenska Mässan, den enda personen i min omgivning som jag skulle vilja åka till mässan med var också sugen på att åka dit i år, jag fick ett presentkort på seminariekortet på 500 kronor och upptäckte kort därefter att studenter får det annars sviiindyra 4-dagarskortet (över 3000 kronor) för 600 kronor, jag hade packat min väska med löjligt mycket kläder utan att den blivit löjligt tung, skrivit ut både vägbeskrivning till hotellet och en lista över de seminarier som intresserar mig. Saker och ting var under kontroll, saker och ting gick som jag ville. Men inte särskilt länge till.
Jag missar aldrig bussar. Vare sig solen steker, regnet faller, vinden vinder, haglet smattrar eller snön faller (vilket i och för sig väldigt sällan händer i Skåne) sitter jag envist på busshållplatsen fem minuter innan bussen ska komma och väntar. Döm då min förvåning när jag i min lägenhet, utan att ha tagit på mig skor eller jacka, upptäcker att klockan är 0927. Och min buss till centralen går 0929. PANIK! TAXI! SKYNDA! KNUTPUNKTEN! INTEMISSAMÄSSA!
Väl på tåget får jag och min kompanjon två fönsterplatser, och incidenten med bussen lämnar sakta mitt medvetande. Det fixade ju sig! Trots att jag hade tänkt att ta igen missade sidor i min kurslitteratur, och trots att min kompanjon, C, precis jobbat natt på sitt lagerjobb i 7 timmar slutar det med att vi sitter och pratar hela vägen upp till Göteborg. Det sitter en man snett mitt emot mig som tittar lite småsurt upp från sin bok, men vi pratar och pratar. Om min farmors katastrofala sinne för mode, om antisemitiska mongon på Cs jobb, om hur svårt det nog egentligen är att avgöra om någon lider av borderline-störning eller om det kanske är schizofreni trots allt, om vidriga, blonda, snobbiga tjejer vi avskydde på högstadiet och om hur C ska lägga vantarna på en författarsnubbe på mässan. Tjejen bredvid mig sneglar också lite irriterat, en kvinna i fönsterplatsen bredvid vår får en väska i huvudet, men vi fortsätter att prata och prata och prata. Och prata. Det enda uppehållet kommer då jag måste gå på toa, och på min väg tillbaka gör en hemsk upptäckt. Resten av resan förflyter i tysthet, tills jag och C står på perrongen i Göteborg.
Jag: Du, du vet den där boken jag gav till dig när du fyllde år?
C: Ja?
Jag: Mm, det var hon författaren som satt bredvid oss.
C: VA?! Neeej?!
Jo. Det var Liv Strömquist. Hon hade suttit och lyssnat på vårt pladder hela vägen upp till Göteborg. Vi blev för andra gången den dagen tysta, tills C till slut sa det som vi båda tänkte, men som ingen av oss riktigt vågde yttra; tänk om hon tar med detta i sin nästa bok! Om hur irriterande det är att sitta bredvid två glappkäftande 20-någonting gamla tjejer som agerar självutnämnda modevetare/psykologer/litteraturkritiker/Se&Hör-reportrar, när man bara vill avnjuta en lugn tågfärd tillsammans med en bra bok.
Nu kände vi oss riktigt bortgjorda. Här hade vi åkt hela västkustbanan upp till Göteborg för att under några dagar smyga runt och låtsas vara någorlunda intellektuella och kulturella, och så faller allting samman redan innan vi ens satt fot på mässan.
Det blev ju inte bättre heller. Vi köpte mat på stationen och skulle ta oss till hotellet, men hoppade på fel spårvagn och åkte planlöst runt i en och en halv timme innan vi slutligen hamnade rätt. Men inte innan salladen jag köpt flydde ur sitt platshölje och istället bestämde sig för att den skulle förvaras i min väska.
Vi kom sedan alldeles för sent till mässan för att kunna gå på något seminarium, och just som jag skulle närma min Galagos monter ser jag – LIV! I hopp om att hon kanske glömmer bort oss om hon inte ser oss igen skyndar jag och Cs oss bort mot utgången för att gömma oss på en restaurang långt bort från mässan.
Det hade varit en hård dag, fylld med prövningar och nederlag, men under middagen studerade vi noga programmet och bestämde oss för att följande dag ta oss an mässan med förnyade krafter!
Publicerad: 2008-09-26 00:01 / Uppdaterad: 2010-02-20 11:15
En kommentar
Efter en så dålig start kan det bli bara bättre.
Hoppas att resten av mässan erbjuder roliga stunder.
#
Kommentera eller pinga (trackback).