Den här boken handlar om mig. Nja, kanske inte riktigt, men det skulle kunna vara en beskrivning av mitt hårdrocksliv lika mycket som det är herrarna Becker och Lindeblads. Här finns flertalet gemensamma nämnare och boken bjuder på flertalet skratt och jag nickar instämmande under stora delar av boken.

Becker och Lindeblad ligger bakom radioprogrammet Rundgång, som senare även visades på tv. Två skojfriska killar som bokstavligen avgudar allt som har med hårdrock att göra. Precis som dem ägnar jag mig också åt radio, dock bara som hobby, och även jag har intervjuat och mött otaliga rockstjärnor genom åren.

När en av mina vänner höll på att läsa boken ringde han upp mig för att läsa en liten berättelse som handlar om Paul Stanley. Vi skrattade högt båda två och han konstaterade krasst att det skulle ha varit vi som skrivit boken.

Det blir nästan lite löjligt när en bok man läser visar sig ha så många gemensamma nämnare med en själv. Samma tidiga idoler, samma radioprogram som lyssnades på under 80-talet, samma rockstjärnor som intervjuats, samma filmer som setts, samma låtar som fascinerat, ja listan kan bli lång.
Boken bygger mycket på Becker och Lindeblads egna upplevelser under tonåren, samt senare historier om Dio, Lordi, Slipknot och Slayer för att nämna några. Personer de intervjuat för sina program och även välkända namn som Fredrik Strage, Orvar Säfström och Anders Tegner får komma till tals här och där. Ofta bjuder dessa på små roliga anekdoter och även författarna själva sitter ju inne med både lyckade och mindre lyckade intervjuer och möten med sina hjältar. De får även med Hem och skola, filmcensur, Tipper Gores irrfärder på 80-talet och flera bra skivtips.

Även om jag uppskattar boken, kan jag tycka att man valt att lägga sig rent språkligt på en lite barnsligare nivå. Dock kanske det är meningen då Semic ger ut den. Boken känns lite som en upptäcksfärd för 16-åringar och är kanske egentligen inte avsedd för en gammal stofil som undertecknad. Jag tycker även att flertalet bilder på exempelvis skivomslag inte kommer riktigt till sin rätt då de är svartvita och något mörka. Dessutom ger Henrik Langes teckningar boken lite Bert eller Sune-känsla, vilket återknyter till att boken egentligen är avsedd för ungdomar som är på väg in i den mystiska världen som kallas hårdrock.

Hur som haver, "Hårdrock" är en kul bok som bjuder på mycket humor och när man lyckats få självaste Ronnie James Dio att skriva förordet, är bara det värt en stor eloge. Dessutom är hela skriften tillägnad legendarerna Chaim Witz och Stanley Eisen, vilket är ett tecken på både humor och kunnande av sin rockhistoria hos de båda författarna.