Det här är Neil Daniels första bok och den är inte helt tokig. När det stod klart att boken var på gång gick bandets management ut med otaliga uttalanden där man tog avstånd från boken och gång på gång hävdade att det inte var den officiella historien om Judas Priest. Detta ledde givetvis till att författaren inte hade möjlighet att göra några intervjuer med de nuvarande bandmedlemmarna inför boken. Däremot har han bl.a. intervjuat gitarristerna KK Downing och Glenn Tipton för tidningen Fireworks Magazines räkning och dessa intervjuer finns med.

Desto fler intervjuer fick Daniels med tidigare medlemmar, framförallt förste sångaren Al Atkins, som på senare år sparkat igång sin karriär, men som fått tydliga riktlinjer från sitt forna band att på intet sätt förknippa sina skivor med Judas Priest. Al Atkins och flertalet av de andra riktigt tidiga medlemmarna berättar ingående om bandets första stapplande steg. Intressant läsning som också visar att bandet Judas Priest i sin allra första tappning 1969–70 inte innehöll en enda av de medlemmar som numera räknas till originaluppsättningen.

Boken berättar hela historien från början fram till återföreningen med Rob Halford och lite tankar om kommande albumet "Nostradamus". En intressant liten historia som förtäljs, och som jag personligen inte mindes trots mitt ständiga läsande av Kerrang där historien först dök upp, är hur bandet använde sig av en "gömd" trummis vid namn Jonathan Valen, under "Turbo"-turnén. Dave Holland höll inte måttet och under scenen fick Valen fylla i på de ställen där Hollands trummande inte riktigt hängde med. Senare fick Valen skulden för artikeln och bandet tog helt avstånd från honom och kallade honom för en would be star.

I boken finns även ett hyfsat digert fotomaterial med mängder av roliga och intressanta bilder. Bl a en hiskeligt kul bild på Rob Halford iförd träningsoverall med sin cykel. Och en otroligt cool bild på samme man tagen framför hans hus i Walsall, där han är extremt like Dave Gahan i Depeche Mode.

"Defenders of the faith" berättar historien om Judas Priest kronologiskt och tar upp alla viktiga händelser, så som det stora genombrottet med "British steel", rättegången i Nevada, Dave Hollands dom för sexuellt utnyttjande och självfallet Halfords avhopp, som det visar sig hade föregåtts av en tidigare separation än vad jag kände till. Flera personer vittnar om ett band vars medlemmar långt innan Halfords avhopp redan hade slutat umgås och kommunicera med varandra.

I slutet av boken ges en hel del bonusinfo, bland annat ett utförligt konsertregister med alla kända spelningar, alla medlemmars olika band före och efter Judas Priest, vilka som spelar vilket solo på alla låtar och en utförlig diskografi.
Daniels har lagt ner mycket tid på bandets tidiga historia och det beror främst på forne sångaren Al Atkins frispråkighet. När jag mailade lite frågor till författaren nämnde han just att han siktat in sig på tiden före Halford och att han gärna hade skrivit mer om bandets turnerande i USA under 80-talet, men eftersom bandets management tog avstånd från boken blev detta inte möjligt.

Neil Daniels har fått ihop en bra och läsvärd bok om ett av Englands största och mest respekterade hårdrocksband.
Jag kan även rekommendera Martin Popoffs alldeles färska "Judas Priest – Heavy metal painkillers". En bok som tar läsaren genom varje album, är översållad med allehanda konsertbilder, merchandise, obskyra skivor och dessutom intervjuer med samtliga medlemmar.