Det här är inte en bok om Hasse & Tage. Det här är en bok om Hasse & Tage och Skåne. Med betoning på Skåne. Bara så att alla är på det klara med det.

Ulf Mårtensson har gjort ett gediget jobb med att gå igenom pressklipp och material rörande de filmer Hans Alfredson och Tage Danielsson gjorde i Tomelilla och på Österlen. Här finns intervjuer, tidningsutdrag och många bilder från tiden det begav sig. Filmer som inte spelades in i Skåne, som exempelvis Att angöra en brygga eller Släpp fångarne loss, det är vår nämns dock inte överhuvudtaget, varför jag tror att man får mest ut av boken om man inte bara är intresserad av Hasse & Tage, utan också har någon sorts relation till Skåne och Österlen.

Själv saknar jag Skåne-anknytning, och därmed ger inte vinklingen mig särskilt mycket. Boken fungerar bra i ett dokumenterande syfte, men vill man ha något mer djuplodande och analyserande är det fel bok att ge sig i kast med. Ulf Mårtensson har ett väldigt snällt, ja rentav inställsamt, tilltal. Det uttalas inte en enda ansats till kritik av något som Hasse & Tage företog sig, vilket i och för sig kanske inte är något problem om syftet är dokumenterande.

Dock är författarens tilltal så aningslöst att det skriver läsaren på näsan ibland. Bäst illustreras detta av att kapitlet där författaren intervjuar skådespelaren Birgitta Andersson har titeln ”Teskedsgummans Hasse & Tage-minnen”. Birgitta Andersson har gjort väldigt mycket annat än Teskedsgumman, och rubriken visar att författaren inte har särskilt stor tilltro till att läsaren vare sig känner till skådespelaren Birgitta Andersson vid namn, eller har förmåga att själv ta reda på vem hon är (om man ändå inte skulle förstå det av det följande kapitlet).

Hasse & Tage har blivit något av svenska nationalhelgon. Jag är stor beundrare av båda två, och tycker just därför att de är värda något mer än bara beundran. Ulf Mårtenssons bok är en bra dokumentation, men så väldigt beundrande inför ämnet att det blir ganska tråkigt.