Vi får följa Sofia under hennes uppväxt i Polen. Hon har två systrar och en bror, men ingen av dem går i skolan. Hemma pratar de romanes och på sommarhalvåret reser de runt och träffar släktingar. När Sofia är åtta år bryter andra världskriget ut. Samhällsklimatet förändras och blir hotfullare för judar, homosexuella, Jehovas vitten, funktionshindrade och alla som nazisterna på något sätt anser vara avvikande. 1942 fängslas Sofias familj och placeras i ett getto. Ett år senare flyttas de till arbetslägret Auschwitz-Birkenau.

Allt berättas ur barnets perspektiv. I serierutorna kan vi följa vad Sofia säger och tänker. Hur naket det kändes när fångkläderna ersatte de egna kläderna eller när hennes långa fina flätor klipptes av och allt kroppshår rakades bort. När hon var tolv år tatuerades Z-4515 in på hennes arm. Det betydde att hon var den 4515:e registrerade zigenska fången i lägret.

Pappan är den som först blir så svag att han förs bort från familjen. Brodern skickas iväg till ett annat läger och kort därefter skickas Sofia iväg till ytterligare ett annat läger. Vad hon får veta först långt senare är att alla romer som fanns kvar i Auschwitz-Birkenau kort därefter gasades ihjäl.

När krigsslutet närmar sig har Sofia så lite energi kvar att hon är nära att ge upp. Hon fångas upp av de vita bussarna som för henne till Sverige. Hon börjar återfå krafterna, men det är osäkert om hon ska få stanna i Sverige, myndigheterna vill skicka tillbaka henne till Polen. Några romer i Sverige får höra talas om henne och upptar henne som en släkting.

Sakta började hon våga tro på livet igen, så småningom träffade hon en man som hon gifte sig med och de fick barn och barnbarn. Mardrömmarna följde henne genom livet och kroppen var märkt av den hårda behandlingen i lägret. Hon ville helst inte prata så mycket om de svåra åren. Barnbarnen frågade och då ville hon ge dem svar.

- Vi ska inte berätta så att barnen blir ledsna, säger hon.
Därför vill hon inte ha med teckningar från sina värsta minnen i serieboken.
– Är det kriget som skapar ondska, eller är det ondskan som skapar krig? frågar Sofia. Hur kan vanliga människor låta bli att protestera när andra utför grymheter?