Du vaknar upp och inser att hela din värld har rasat samman. Detta är vad som händer den trettonårige keltiske pojken Mung. Romarna har precis bränt ner hans hemby och han lyckas i sista stund rädda sig ur lågorna. Var ska han ta vägen? Hans första impuls är att försöka leta reda på sin far. Har han överlevt striderna? Antagligen har han i så fall tillfångatagits för att säljas på slavmarknaden. Mung som aldrig rört sig speciellt långt bort från byn, bestämmer sig för att vandra neråt floden, i en för honom helt okänd riktning.

På sin vandring träffar han slavflickan Larne, som har lägst status av alla i sin hemby. Varje dag gräver hon upp lera ur floden, som hon sedan bär upp till bronsgjutaren som hon bor hos. Det är ett tungt fysiskt arbete. En viktig roll i berättelsen spelar även en druid, som kan avläsa tecken i naturen och kan konsten att berätta så fängslande historier att åhörarna alltid vill höra mer.

På ett naturligt sätt vävs fakta om tiden, några hundra år f.Kr, in i historien. Hur vardagslivet såg ut: arbetet, maten, kläderna och inte minst vad människorna trodde på och drömde om.

Språket flyter lätt och kapitlen är korta och koncentrerade. Ibland flätas redan kända myter, som till exempel den om Ikaros, in i boken. Dessa fungerar utmärkt, oavsett om man känner till dem sedan tidigare eller inte.

Ett antal detaljrika svartvita teckningar, som utnyttjar kontrasten mellan det ljusa och det mörka maximalt, är med och bygger upp stämningen i boken.

Det är spännande läsning eftersom det är omvälvande upplevelser huvudpersonerna går igenom. Vi får en inblick i hur utövandet av makt och hierarkier kunde se ut på den tiden, men även hur de utsatta kunde samarbeta för att överlista maktens män.