Emilie Flygare-Carlén föddes 1807 och debuterade som författare i november 1838 med romanen Waldemar Klein. Den utkom som bok nummer 10 i serien ”Kabinethsbibliotek af den nyaste litteraturen”. Förläggaren hette N. H. Thomson och hade sitt förlag i Stockholm. Emilie Flygare, som hon hette då hennes roman kom ut, använde författarpseudonym för sin första bok. På titelbladet stod: svenskt original af Fru**. Året efter romandebuten flyttade hon från Strömstad till Stockholm. Hennes långa författarkarriär hade börjat.

Den 8:e augusti 2007 var det 200 år sedan Emilie Flygare-Carlén föddes. Hon var alltså trettio år när hon hennes första bok kom ut. Hon kom att bli en av 1800-talets mest produktiva och lästa författare. När hon började skriva, fanns det två svenska kvinnor, som framgångsrikt skrev romaner, båda äldre än hon: Sophie von Knorring (1797-1848) och Fredrika Bremer (1801-1865).

Emilie Flygare-Carlén var mer än trettio år yngre än Jane Austen. Men hon var mellan åtta och tretton år äldre än systrarna Brontë. När Charlotte Brontës Jane Eyre, Emily Brontës Wuthering Heights och Anne Brontës Agnes Grey utkom 1847, hade Flygare-Carlén redan givit ut femton romaner. Hennes sextonde roman, En natt vid Bullar-sjön, gavs ut detta år i tre volymer. Litteraturforskaren Maria Löfgren (som skrivit sin doktorsavhandling om Flygare-Carléns romaner) beskriver boken som influerad av den franska romantyp, som skrevs av Eugène Sue, Alexandre Dumas, Victor Hugo och George Sand. Deras romaner hade en spänningsfull och effektladdad intrig, med en överdriven, romantisk och melodramatisk form. Romanerna hade också en samhällstillvändhet, där verklighetens mörka sidor och sociala problem med galenskap och brottslighet, men även erotik och passion berördes. I En natt vid Bullar-sjön skildras, i en berättelse om religiös väckelse, stark erotisk hängivelse hos både de kvinnliga och manliga romanfigurerna. Boken var Flygare-Carléns första stora försök att skriva en stor samhällsroman och samtidigt använda sig av de nya stilinfluenserna.

Efter En natt vid Bullar-sjön skulle ytterligare tretton verk följa.

Om Emilie Flygare-Carlén

Monica Lauritzen: En kvinnas röst, Emilie Flygare-Carléns liv och dikt
Fascinerande djupdykning i det svenska 1800-talets litterära värld

”Idag, den 8 augusti, för 200 år sedan, föddes Emilie Flygare-Carlén på Karlsgatan 2 i Strömstad. Lagom till detta 200-årsjubileum utkom Monica Lauritzen i maj i år med en stor biografi om författaren. I bokens inledning skriver Lauritzen: Jag har velat skildra ett författaröde som utvecklades i ett underläge dikterat av…” Läs mer

Intervju med Monica Lauritzen

Eva tog tillfället i akt och pratade mer om Emilie Flygare-Carlén med Monica Lauritzen i samband med att hennes biografi kom ut.

Av Emilie Flygare-Carlén

Emilie Flygare-Carlén: Rosen på Tistelön
Klassikervecka: Stormpiskat hav och kala klippor

”Rosen på Tistelön var Emilie Flygare-Carléns åttonde roman, den utgavs 1842 och blev hennes stora genombrott. Sedan dess har romanen utgivits på svenska 26 gånger, eventuella följetongsvarianter i tidskrifter och tidningar oräknade. Den allra senaste utgåvan utkom sommaren 2007 i pocket, i Bonniers…” Läs mer

Emilie Flygare-Carlén: Skjutsgossen
Adelssatir med badresa till Strömstad

”Emilie Flygare-Carléns roman Skjutsgossen utkom 1841, året före hennes stora genombrott med Rosen på Tistelön. Skjutsgossen var den första roman som kom ut med hennes nya efternamn Carlén. Hon hade gift sig samma år. Handlingen i romanen är förlagd till Bohuslän, men där slutar alla likheter…” Läs mer

Emilie Flygare-Carlén: Kamrer Lassman, såsom gammal ungkarl och äkta man – teckning ur stockholmslifvet
Äktenskapsproblem i 1840-talets Stockholm

”Emilie Flygare-Carléns roman Kamrer Lassman, såsom gammal ungkarl och äkta man – teckning ur stockholmslifvet låg på bokhandelsdiskarna i oktober 1842. Under våren samma år hade hennes succéroman Rosen på Tistelön utkommit, som snabbt hade översatts till flera språk. Även Kamrer Lassman…” Läs mer

Emilie Flygare-Carlén: Ett år
Äktenskap utan kärlek på prov

”Huvudpersonerna i Emilie Flygare-Carléns femtonde roman Ett år från 1846, är ryttmästare Ludvig C:sköld och Lavinia von B. De båda gifter sig redan i andra kapitlet. När de på natten efter bröllopet befinner sig tillsammans i brudkammaren, får man veta att de inte ingått äktenskap av kärlek till varandra…” Läs mer

Emilie Flygare-Carlén A-Ö

Aganippiska brunnssällskapet, ett litterärt sällskap i Stockholm, där hon var medlem.

Bohuslän, landskapet där hon växte upp och där handlingen i flera av hennes romaner utspelas.

Charles Dickens var en av hennes inspiratörer.

Dalsland, där växte hennes dotter Rosa upp, som också blev författare.

Ett köpmanshus i skärgården från 1860-61 är en av hennes allra bästa och mest kända romaner.

Fru F**, den pseudonym hon använde när hon debuterade som författare.

Grev Turegatan 55 (nuvarande nr 43) i Stockholm blev hennes sista adress. Huset är rivet.

Humlegården i Stockholm. Intill denna park, på Humlegårdsgatan 10, bodde hon i 20 år. Hennes balkong vette mot parkens ingång. Huset revs för att ge plats åt Biblioteksgatan.

I Södra Ljunga utanför Ljungby, i en flygel på herrgården Orberg, bodde hon 1827-1832.

Jungfrutornet, romanen som utkom 1848, utspelar sig bland annat på Gotland. August Strindberg hittade boken i sin pappas bokskåp och läste den.

Kaptensgatan 5, 2 tr, på Östermalm i Stockholm. Här bodde hon i 25 år i ett hus, som inte längre finns kvar. På huset fanns en stentavla uppsatt, som visade att hon bott där. Men på det nya huset finns inga spår efter henne.

Ladugårdslandstorg, så hette Östermalmstorg tidigare. Där hade hon sin första bostad i Stockholm, i sin förläggare hus.

Minnen av svenskt författarliv, 1840-1860 utkom 1878. I den finns hennes minnen av författarvänner, bland andra Carl Jonas Love Almqvist, August Blanche och Wilhelm von Braun.

N. H. Thomson hette hennes första förläggare.

Omberg, ett berg i Östergötland, dit hon reste och som inspirerade henne att skriva romanen Bruden från Omberg.

Pål Värning: en skärgårdsynglings äventyr, gav hon ut 1844 på eget förlag. Senast utgavs romanen 2000 av Svenska Vitterhetssamfundet, med kommentarer av Johan Svedjedal.

Qvinna, så stavades ordet kvinna, under hela 1800-talet, då hon verkade som författare.

Rosen på Tistelön, utkom 1842, en av hennes allra bästa och mest lästa romaner.

Smith, så hette hon i efternamn innan hon gifte sig.

Tåg åkte hon för första gången sommaren 1867, då hon för sista gången besökte sin hemstad Strömstad.

Uppsala, där studerade hennes son Edvard, som 1851 disputerade med avhandlingen Om den moderna tendensromanen. Hans handledare var Per Daniel Amadeus Atterbom.

Vindskuporna, hennes roman från 1845, utkom på förlaget Östlund & Berling i Norrköping.

Waldemar Klein var hennes första roman, den utkom 1838.

Yrkeskvinna : hon var oerhört framgångsrik och produktiv och skapade sig en förmögenhet genom sitt författarskap.

Zacharias Topelius läste hennes romaner när han var i 20-årsåldern och de gjorde ett outplånligt intryck på honom och hade stor betydelse för hans författarskap.

År 1862 tilldelades hon Svenska Akademiens guldmedalj.

Äktenskap ingick hon med Johan Gabriel Carlén den 20 januari 1841.

Översättningar av hennes böcker har gjorts till många språk, bland andra tyska, engelska, danska, finska, franska, norska, tjeckiska, holländska, ryska, italienska, polska, ungerska, bulgariska, lettiska, spanska och esperanto.