The Long Tail beskriver en kurva utmed en axel med hög fallhöjd från vertikalaxeln, men med en utplaning som aldrig riktigt når botten utmed horisontalaxeln. Uppe till vänster hittar man storsäljarna, ”hitsen”. Ju längre till höger på den långsamt fallande x-axeln man letar, desto fler men marginellare produkter eller genrer hittar man. Summan av mängden nischförekomster uppgår till slut till eller överstiger de få men populära hitsen. Svansen är tillräckligt lång för att ”väga” minst lika mycket som huvudet i en överflödskultur som den Internet möjliggör.

Detta är en grov beskrivning av Long Tail-teorin, som Chris Anderson utvecklat till en populärvetenskaplig bok utifrån artiklar han publicerat i den tidskrift han är chefredaktör för, Wired.

Den långa svansen är alltså den del som under toppliste- och hitkulturen inte fått plats eller på ett effektivt sätt tillgängliggjorts för den potentiellt breda publiken. I och med Internet och dess närmast oändliga tillgång till information, musik, radiokanaler, videoklipp och så vidare finns inte längre de logistiska problemen med att tillhandahålla tjänster och digitala produkter i alls samma utsträckning som när den fysiska butiken med sina begränsade hyllmetrar och därmed utbud var allenarådande.

Effekten av detta skifte i konsumtionsmönster är helt nya möjligheter för nischade marknader att nå ut till närmast obegränsade lyssnare, läsare, spelare, tittare eller köpare. Andersons undersökningar visar på en förskjutning från ”huvud” till ”svans”; när människor får möjlighet att välja ur ett enormt sortiment förskjuts också deras intresse från vad de trodde att de ville ha (topplistans utbud) till sådant de inte visste att de var intresserade av (nischat utbud). De få hitsens era håller på att ersättas av de oräkneliga nischernas mångfald, ungefär.

Som exempel kan tas musiklyssnandets förändring under senare år. Från att ha väntat på ett visst datum när en ny skiva med en förväntad storsäljare, säg Oasis, släpps och en absolut majoritet av denna skivas försäljning skedde under en relativt kort period ser dagens musikkonsumtion radikalt annorlunda ut. Någon lyckas ladda ner en ny skiva månader innan officiellt releasedatum illegalt, en annan väntar tills skivan nått butiken och köper den på traditionellt sätt, en tredje köper bara de låtar från skivan hon tycker bäst om via iTunes, medan en fjärde beställer hem den fysiska skivan ett halvår senare från en Internetshop. Samma skiva remixas sedan av en houseartist eller singelspåret omarbetas via en mashup där den spelas över en gammal låt och cirkulerar på fildelningssiter. Via siter som lastfm, myspacesidor och liknande upptäcker man relaterade artister, den remixande houseproducentens olika alias och dennes musik och vidare genom överlappande rekommendationer och länkningar.

Tillgängligheten och snabbheten med vilken låtar och album sprids över nätet och mellan vänners e-mail gör att den potentiella publiken för varje låt eller artist ökar explosionsartat, samtidigt som samma tillgänglighet och snabbhet gör att troheten mot en viss favoritartist tenderar att minska. Konsekvensen är en ”lång svans”, alltså en utjämning mellan de få megahitsen och de många mikrohitsen.

Anderson beskriver denna tendens och den långa svansens genomslag inom ett stort antal områden där Internet är avgörande för ett slags paradigmskifte i ekonomiska och populärkulturella förhållanden. Google är annonseringens långa svans, e-Bay är begagnade varors långa svans, Wikipedia är uppslagsverkets långa svans och så vidare.

Long Tail är en aha-upplevelse som sammanställts i ett enkelt diagram och Chris Anderson har fått enorm uppmärksamhet både från storbolagschefer och ekonomer, samt i kretsar utanför de som normalt skulle intressera sig för ekonomiska teorier. Och visst har han skrivit en både intressant och överskådlig bok om den nya, digitala ekonomin och alla de möjligheter för såväl konsumenter (valfrihet, påverkan, nätrekommendationer och recensioner, priskonkurrens) som för företag (räckvidd, minimirade produktions-, lager- och transportkostnader vissa fall) i internethandelsbranchen som följer i den långa svansens spår. Den har alla förutsättningar att bli en slags No Logo för hyperinformationsåldern, det vill säga en coffee-tablebok för sin tid, men istället för skepsis inför ”överflödets tyranni” och varumärkesidentifiering utspelar sig Long Tail i den nya sköna värld där allt är tillgängligt för alla utan synbar urskillning.

Just det något enkelspåriga och förbehållslösa hyllandet av en värld där allt ständigt är säljbart, om än aldrig i så liten skala, gör att Anderson emellanåt hemfaller åt ekonomistisk väckelsepredikan. Användandet av ”vi”-form i beskrivningen av den långa svansens förträfflighet känns lite som en föreläsning man står i dörröppningen till Handelshögskolans aula och tjuvlyssnar på: uppdelningen mellan de krasst ekonomiska vinningar som den långa svansen möjliggör och de avsnitt som handlar om användarnas tillgänglighet av Internettjänster kunde vara tydligare. För det är samtidigt bokens stora förtjänst att den långa svansen visar sig applicerbart på så vitt skilda områden, ifrån det organiska framväxandet av den helt användarunderstödda encyklopedin Wikipedia (svansen växer med användarnas påfyllnad av obskyra mikroföreteelser) till världens största boksäljarföretag Amazon (svansen växer genom att tillhandahålla miljontals böcker via avtal med en mängd bokförlag).

Long Tail är hursomhelst en i stora stycken mycket fascinerande ögonöppnare inför en era där utbyggt bredband och explosionsartad ökning av utbudet hos en mängd branscher av både fysisk och digital karaktär erbjuder allt mer till – och inte minst av – allt fler, där småpratet om gårdagens Rederiet-avsnitt inte längre innefattar alla i fikarummet:

Fikarummen är i allt högre grad virtuella. Det finns många olika sätt att mötas på och de som samlas på de nya mötesplatserna har själva valt dem. I stället för att ha en svag koppling till andra på grund av ytliga masskulturella överlappningar kan vi få en starkare koppling till lika många, om inte fler, som delar vårt intresse för nischkultur.