Recension

: Nu vill jag sjunga dig milda sånger
Nu vill jag sjunga dig milda sånger Linda Olsson
2006
Albert Bonniers förlag
6/10

Färsk potatis och sill, som om tiden stått still

Utgiven 2006
ISBN 9789100111021
Sidor 269
Orginaltitel Let me sing you gentle songs
Översättare Lisbet Holst
Först utgiven 2005

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Linda Olsson är född 1948 i Stockholm och är utbildad jurist. Hon arbetade inom bankväsendet tills hon lämnade Sverige 1986. Hon har bott i Kenya, Singapore, England och Japan och är sedan 1990 bosatt i Auckland, Nya Zeeland. ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” – som skrevs på engelska och först kom ut i Nya Zeeland – är hennes första roman. Den har blivit nominerad till flera priser och blev den mest säljande debutromanen i det Nya Zeeländska förlagets historia.

Sommar i P1 – Lyssna på Linda Olssons sommarprogram från 3/8 2006 (mp3-format).

Sök efter boken

Nu vill sjunga dig milda sånger svämmar över av Sverige-romantik. Det är Dalarna, skog, färskpotatis, pannkakor, matsup, gravad lax och citat från alla från Karlfeldt till Boye via Bo Bergman. Från nyzeeländsk synpunkt ter det sig nog väldigt exotiskt, från svensk synpunkt kan det bli lite överdos av allt vältrande i det ”ursvenska”. Fast ska man se det välvilligt kan jag tillstå att jag både blev sugen på färskpotatis och återupptäckte någon gammal favoritdikt från gymnasiet (”Allt, allt jag ägde/ var ditt mer än mitt./ Allt jag vackrast ville/ var ditt, ditt, ditt.”) under läsandets gång.

Men det är historien som är tyngden i Linda Olssons bok. Lite tillrättalagd ibland, lite klyschig, men ändå med en tyngd. Veronika, berest ung kvinna, drar sig undan till ett ensligt hus i Dalarna för att komma över en sorg och för att skriva en bok. I huset bredvid bor Astrid, byns ”häxa” som sällan visar sig och som levt sitt långa liv väntande på något bättre. De två kvinnorna finner varandra och en djup vänskap utvecklas mellan de två. Veronika har rest hela sitt liv och varit överallt i världen, Astrid har knappt varit utanför byn.

Det är Astrids historia som bränner mest. Den gamla kvinnan som hela tiden har väntat på bättre. När hennes mor tog livet av sig när Astrid var barn verkade hon ge upp, och sedan har hon bara låtit livet gå. Inte unnat sig den lilla lycka som skulle kunna finnas där, tvärtom bokstavligt talat tvingat bort den. Större delen av sitt liv har hon bott i sitt hus och låtit tiden gå medan hon kämpat med att inte tänka på sådant som gör ont. Men det kräver Veronikas närvaro i hennes liv för att hon ska våga tänka och känna och minnas och inse att det är hon själv som har stängt sig ute från livet, och inte tvärtom. Det är ett nästan smärtsamt tragiskt öde.

Det är ingen dålig bok, absolut inte. Just bara lite väl tillrättalagd ibland. Ibland kan jag bli så trött på de här innerliga och ”sanna” mötena som beskrivs i böcker. Jag tror inte att de någonsin händer i verkligheten, och de är isåfall resultatet av ett oändligt skönmålande. Jag kanske är cynisk (eller så beror det på att jag skriver den här recensionen till gamla Guns ‘n Roses på hög volym, de är nog inte de milda sångerna som avses med romanens titel direkt), men framför allt så är detta ju dock just en roman och det fina med romaner är att man får skönmåla.

Så ett tips är att lägga undan den alltför cyniska och kritiska läsaren, och bara dyka in i boken, för nog är den ändå värd den stund det tar att läsa den.

Textutdrag (Visa/göm)

Stina Sigurdsson

Publicerad: 2007-01-02 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-05 15:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2331

9 kommentarer

Jag har läst boken och håller med recenscenten om att det är lite för mycket "innerliga möten" för att vara trovärdigt. Nej, det är ingen dålig bok men jag blev besviken på den. Hade väntat mig något mer.

NinaS Oregistrerad 2007-01-21 13:47
 

Det är är det man absolut inte ska göra. Svara på en recension. Men allt som har hänt mig runt min bok är nytt, så jag kan tillåta mig att göra fel. En sak bara. Jag tror faktiskt att de händer. De där mötena. De gör det! Jag har varit med om det flera gånger i mitt liv. Mycket starkare och mer omvälvande än de i min bok. Faktist. Det var bara det! Linda, från Auckland där löven håller på att falla

Linda Olsson Oregistrerad 2007-03-30 13:03
 

Hej Linda! Jag hoppas att du läser det här för jag vill säga dig att jag tyckte att din bok var otrolig. Då jag själv gett ut en poesibok "I Skuggan Av Ett Liv" så uppskattar jag ditt drömmande ljuva språk och alla dessa möten som jag är säker är högst verkliga, kanske inte just de i boken men liknande i livet. Och jag ville inte säga farväl till Astrid och Veronika, de bet sig fast i mig. Och din bok kommer nog aldrig att lämna mitt minne, tack för det! Med alla min värme och kärlek // Jenny

Jenny Svensson Rosberg Oregistrerad 2007-09-18 16:21
 

De händer, de där mötena. Jag är mitt uppe i ett möte just nu, som varat i fem år och kommer vara resten av mitt liv.

Mia Oregistrerad 2007-11-06 21:48
 

Jag bor själv permanent i Alaska och känner igen känslorna väldigt mycket.

Jenny Oregistrerad 2008-01-18 23:06
 

Den här boken hade jag vissa förväntningar på. De infriades inte. För mig känns boken konstruerad och förutsägbar. Håller med om att det blivit tjatigt med dessa underbara möten.
Visst är språket delvis vackert, kanske lite för vackertÂ… Bitvis känns det som att boken haltar i översättningen.

Stina Oregistrerad 2008-01-27 23:12
 

En vacker bok. Jag tycker om den milda stämningen som genomsyrar boken.

Anette Oregistrerad 2008-02-09 19:39
 

Mycket klichéer, försök till att bli djup men lyckas inte. Jag kan gråta till reklam, men inte till denna bok. Promenaden med James på heden känns som att försöka framkalla romantik i Jane Eyres skugga, smörigt och tråkigt. Tyvärr, hade sådana förväntningar…

Angelica Oregistrerad 2008-06-16 19:33
 

denna bok måste vara något av det vackraste jag läst. Det enkla (kan kallas kliché, kan också kallas sanningar) som är så svåra att se, och som vi måste påminna oss om ständigt. Om ensamhet. Om sorg. Om att förlora sig själv och att hitta tillbaks. Om en vänskap som har förmågan att öppna upp varandras hjärtan! Det är ju precis vad allt handlar om!
Och om Längtan.
Låt oss aldrig sluta längta.. åh.
Tack Linda. Denna bok gav mig så otroligt mycket.
Om någon har tips om nån liknande bok är jag väldigt tacksam! Annars får jag hålla ut till Lindas nästa…
mycket kärlek,
/M

Maja Alderin Oregistrerad 2009-06-09 22:09
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?