Debutbarerna högst upp i Kulturhuset i Stockholm återkommer varje höst och vår. Även denna gång samtalade Eva Beckman med debutanterna och alla fick inleda med att läsa ett stycke ur sina böcker.

Först ut var Mats Strandberg med "Jaktsäsong", en romantisk komedi. Författaren har inspirerats av flera tv-serier. Vad är det huvudpersonerna jagar efter? Drömbilder av kärleken?

I "Fågelskådare" av Göran Moldén möter Ylva oväntat sin egen son när hon åker ut till stugan. Han har varit försvunnen i flera år och samtidigt som hon saknat honom har hon hemskt svårt att förstå hur han har kunnat bli nazist.

Huvudpersonen Lou i Moa-Lina Croalls roman "Sen tar vi Berlin" rymmer starka motsatser. Samtidigt som hon tror på sig själv väldigt mycket motarbetar hon sig själv.

"Brist" av Anna Schulze är en novellsamling. Hon är violinist och på frågan om hon har haft nytta av det i skrivandet poängterade hon att författandet och musicerandet skiljer sig väsentligt åt. Det ena är ett upphovsmannayrke och det andra ett exekutörsyrke. Känslan för form, uttryck, rytm blir något som förenar dem.

Annica Wennströn skriver i "Lappskatteland" om samer. Hon har själv samiskt påbrå. Hon berättar om en rotlöshet som fortplantat sig generation efter generation. Hon har fått mycket respons från läsare, människor som berättat hur de blivit berövade rätten att vara sig själva. Många marginaliserades när Norrland koloniserades.

Det började med en blog. Nu är "Hemliga pappan", Andreas Ekström, inte längre anonym. På frågan varför han tror att han fått så stor respons svarar han att han varit ganska ensam på ämnet, att det har funnits ett underskott. Genom bloggandet kunde han som nybörjarpappa finna en liten publik att be om råd.

Kvällens enda poet Anna Hultenheim läste ur "ljusetmörkretljusetdag". Hon berättade om ett slags minnesarbete, arkeologiska kvarlevor.

Jenny Jägerfeld beskriver i "Hål i huvudet" en tjej som kan rikta ilskan utåt, istället för inåt. Det kan vara skönt att bli arg istället för att enbart bli ledsen när man blivit sviken. Romanen kom till när författaren en period var tvungen att sitta still.

Per Johansson läser sin text mycket rytmiskt. "Göteborg i päls" utspelar sig i ett restaurangkök, en miljö författaren är väl bekant med. Han pratade om en slags flykt från den akademiska världen, hur man när man läser mycket kan bli baktung, få svårt att göra saker.

Ann Lagerhammar undersöker i "Det som ögat ser" många frågor kopplade till kön. Vad är en flicka/en pojke? Manligt/kvinnligt? Vad händer om man varken föds som man eller kvinna? I Sverige föds 10 intersexuella barn varje år, som opereras eftersom man anser det vara svårt att växa upp utan att vara det ena eller det andra.

Till sist intervjuas Jens Lapidus av Stig Larsson som tidigare recenserat "Snabba cash" i Expressen. Detta samtal får ta mer tid i anspråk än de tidigare och frågorna kretsar kring den homogena deckargenren i Sverige, våld som ett medel att fånga läsarnas intresse, litterära referenser med mera.

På väg hem bestämmer jag mig för att undersöka hur urvalet av debutanter egentligen går till? Här presenterades en tredjedel av de debutanter som fanns med i SvB:s "Höstens böcker" och samtliga är utgivna på något av de stora förlagen: Albert Bonniers, Norstedts, Natur och Kultur, Wahlström & Widstrand, Forum och Alfabeta. Det skulle vara kul om det även fanns utrymme för mindre förlags debutanter i ett sådant här sammanhang.