Trattoria är en i raden av kokböcker på temat Italien. Denna gång är det italienskan Ursula Ferrigno, verksam kock i London, som står för kärleksförklaringen till sin matkultur. Rum och atmosfär i denna kulinariska fältstudie är trattorian, kanske den mest sanna platsen för att fånga den italienska matens själ och ursprung. Trattorian som matställe, större eller mindre, är oftast familjeägt och finns över hela landet. Här återfinns just bra hemlagad mat med regional prägel och starka kulturhistoriska symbolvärden.

Trattorias kapitelindelning liknar kostcirkelns indelning i råvarugrupper. Läsaren kan fokuserat kapitelnavigera efter att ha valt huvudråvara. Men antipasti behandlas separat, så även bröd- och pizzadegar. Och läckerheterna står på rad i boken. Till alla gottegrisar: kapitlet desserter och tårtor är på närmare 40 sidor!

Det sista kapitel behandlar grupperna ost, marmelad, olja och buljong; grunden för måltidsupplevelsens fulländade smak! Ost och marmelader verkar som den italienska matens oumbärliga tillbehör, olja och buljong som dess främsta byggsten och styrmedel, där en tapenadens många skepnader är ett exempel.

Utan medvetet handlag kring måltidens tillbehör står sig faktiskt tryffelrisotton, kustens nyfångade fisk, eller den finaste köttbit tämligen slätt, om man vill fånga italiensk mats själ och ursprung. Här anser jag att Ferrigno fångar just den sanna italienska matens identitet. Speciellt när trattorian är familjeägd och traditionbejakande, i ett land där måltiden nästintill utgör en del i medborgarens lag. Avkall där, och italienskt inbördeskrig börjar långsiktigt gro.

Trattoria har en trevlig ton, om än inte unik, liknande finns redan och det lär komma fler.