Gästrecension

: Hell´s Angels: A Strange and Terrible Saga
Hell´s Angels: A Strange and Terrible Saga Hunter S Thompson
2003
Penguin books
8/10

Fångad av friheten

Utgiven 2003
ISBN 9780141187457
Sidor 288
Först utgiven 1967
Språk engelska

Om författaren

Hunter S Thompson föddes 1937 i Louisville, Kentucky och begick självmord i Aspen 2005. Han var journalist och författare och lade grunden för den så kallade gonzojuornalistiken. Thompson har skrivit ett antal kontroversiella reportageböcker. Mest känd är han förmodligen för boken ”Fear and Loathing in Las Vegas” (1971), som även filmatiserats.

Wikipeda – Om Hunter S Thompson i nätuppslagsverket.

Far Gone Books – Intervju med Thompson från The Book Report.

Gästinformation

Johan Lyden driver omkring i Borås och försöker få tiden att gå medan han funderar över nästa drag. Han är 19 år.

Sök efter boken

Om du någon gång har sett Dr. Hunter Stockton Thompson stappla omkring, mumlandes obegripligheter för sig själv i någon av de dokumentärer som gjorts om honom, så är det svårt att tro att det är denne man som ligger bakom texterna i de böcker han givit ut. Ordet skarpsinne kommer väl till pass när det gäller böckerna – svamlig galning är nog det rätta sättet att beskriva Thompsons person på.

"Fear and Loathing In Las Vegas" är nog den bok som de flesta tänker på när de hör namnet Hunter S. Thompson och det är inte oförtjänt. Det är en fantastisk bok och är hela essensen av vad doktorn handlar om. Men det finns ju så mycket mer och samtidigt alldeles för lite.

Ett fåtal böcker känns sammanhållna: "Las Vegas", "The Rum Diary" och "Hell’s Angels". Resten är samlade skriverier, artiklar och brev, vilket inte känns riktigt lika brännande hett.

"The Rum Diary" skrevs redan när Thompson var tjugotvå år, men publicerades först 1998. "Hell’s Angels: A Strange and Terrible Saga", är den första bok som publicerades i hans namn. Året var 1967 och det är en banbrytande sak; hälften reportage, hälften roman, typ, men alltid, givetvis, Hunter S. Thompson.

Hunter själv står inte tillbaka och nöjer sig med att kallt beskriva det laglösa motorcykelgänget utan slänger in sig själv i mixen och drar sig inte för att vräka på med galet subjektiva åsikter till höger och vänster och en del av det är riktigt roligt, medan annat är laddade analyser av ett förvridet mediasamhälle, som idag antagligen mer än någonsin känns oerhört aktuellt. Det går inte att undkomma (även om man inte nödvändigtvis behöver begrava sig i det) att mycket av bokens värde ligger i beskrivningarna av hur pressen vänder och vrider på fenomenet Hell’s Angels och skapar en myt som på samma gång är både skrämmande och fascinerande. Människorna runt omkring Hell’s Angels (ibland är det nästan som att motorcyklisterna spelar ett spel, showar för de vanliga, tråkiga civilisterna) reagerar som människor gör inför skrämmande företeelser: de närmar sig elden och låter sig av nyfikenhet och småborgerlig äventyrslusta dras med i galenskaperna, allt medan media piskar upp stämningen och vrålar om "riot" hit och "rape" dit. Det påminner i vissa stunder om hur allting bara stannar upp kring scenen för en olycka.

Mitt i alltihop finner vi Hunter. Han dricker och tar droger tillsammans med de laglösa och slutligen blir han också ett offer för det som tidningarna fokuserar på genom hela boken: våldet. För det är ju så med Thomspons böcker att de bygger vidare på hela den självbiografiska genren samtidigt som han också vidareutvecklar journalistiken. Subjektivitet kanske är det, om inte enda, så i alla fall det ärligaste sättet att beskriva situationer påÂ…

Men innan Thompson får en rejäl omgång påkstryk serverar han oss en härligt vild analys av en subkultur som växte fram och blev en modern, romantisk mastodontskröna om frihet på vägarna, ridandes en högljudd stålhäst med ett – som det så klockrent beskrivs i början av boken – "fiery anus". Thompson klär av de laglösa och visar baksidorna av livet som samhällelig utböling, men också sammanhållningen det medför. Det sistnämnda beskrivs väldigt väl t.ex. i en scen då Änglarna följer en av sina ledare till graven efter att han krossats av en lastbil.

Thompson skriver fantastiskt: det är vilt kanske, men det är också alltid mitt i prick. Och som med de flesta av doktorns böcker finns det en kärna som gör texten till något mer än bara galna upptåg, droger och fylla. Det ligger en samhällskritisk grund under allt det där och det är det som skiljer Thompson från så många andra Beat-influerade författare.

Läs, fångas och börja älska Hunter S. Thompson. Eller låt bli.

Johan Lyden

Publicerad: 2006-06-24 00:00 / Uppdaterad: 2006-06-24 00:00

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #2068

3 kommentarer

Faktiskt en mycket bra recension. Bra språk för en gångs skull, gästskribenter brukar halta lite men det här var klockren.

Bokhandels-Johannes Oregistrerad 2006-06-25 12:21
 

Tack för en av de bästa recensioner man fått läsa hittills på denna site. Den är väldigt träffsäker och klockren som redan sagts.

Ulf Oregistrerad 2006-10-10 10:17
 

herregud. du behöver inte ursäkta honom. ingen samhällskritiker eller politisk journalist har haft mer genomslag, makt eller respekt. du låter lite vek i din recension. lite blek. lite undfallande. varför säga saker som ”obegripligheter”? är det du eller vi som inte förstår? för vi gör det.

joakim udd Oregistrerad 2012-06-10 00:01
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?