Det första man förväntar sig att hitta under ett träd på ett sommarsoligt Gotland är kanske inte en halshuggen häst. Något senare mördas en arkeologistudent och hittas upphängd i skogen, hästhuvudet återfinns hemma hos en lokalpolitiker och de rituella inslagen gör det allt tydligare att det inte är någon vanlig mördare man har att göra med.

Kommissarie Anders Knutas och hans kollega Karin Jacobsson påbörjar utredningen men får snart kalla på hjälp från storstan av både fler poliser och rättspsykiater. Parallellt så bevakar journalisten Johan Berg mordet för SVT:s räkning i samma veva som han blir pappa till en liten dotter vars mamma har brutit upp sitt tidigare äktenskap. Och hela tiden skiner en obarmhärtigt varm sol över Gotland.

Karaktärerna i Jungstedts kriminalroman är många om än kärleksfullt tecknade. Nackdelen med mångfalden kan ibland vara att man aldrig riktigt lär känna någon av personerna ordentligt. Samtidigt så finns det tydliga kvaliteter i relationsskildringarna, framför allt de rent privata men även de professionella.

Ramberättelsen, själva brottet och dess efterverkningar, är väl skildrad och rör sig i utkanterna för vad vi tror skulle kunna hända i på Gotland mitt i industrisemestern. Men som förmodligen händer oftare än vi förstår. Spänningen hålls uppe trots avstickare in i olika relationer som snarare fungerar som acceleratorer till berättelsen.

Researchen är väl utförd. Tempo, språk och händelseförlopp samverkar till att skapa en bra och tät deckare. Och upplösningen sitter som den ska. Måhända längtar man lite väl mycket till sommaren men det kan man väl knappast hålla emot boken som sådan.