Med tanke på hur fort telefonerna och telefonin utvecklas nu för tiden känns den här epoken i den svenska historien långt borta. Då fjolårets mobiltelefonmodeller ofta känns som om de kom från stenåldern torde perioden slutet på 1800- och början på 1900-talet, vilken är den här aktuella, motsvara ungefär tiden för dinosaurierna. Källmaterialet är emellertid något bättre och Jan Garnert behöver inte åberopa några palenteologiska metoder även om Hallå! i hög grad är tvärvetenskapligt skriven.

Det är också de tvärvetenskapliga ansatserna, kombinationen teknik- och kulturhistoria, som gör att den här boken sticker ut. De som hoppats på en prylfokuserad uppräkning blir besvikna även om fakta om telefoner och de olika nätens framväxt inte saknas. Det finns dock redan en relativt riklig litteratur som redogör för den rent tekniska utvecklingen under telefonins framväxt så den saken kan avhjälpas på annat håll. I Hallå! är det inte telefonen i sig som står i fokus utan vad apparaten de facto medförde för det dåtida samhället likväl som för det som skulle komma.

Med facit i hand vet vi nu, vilket inte många gjorde 1877 då det första telefonsamtalet genomfördes i Sverige, vilka enorma effekter det då nya kommunikationsmedlet skulle få. Och det dröjde inte länge innan bollen var i rullning, den nya tekniken kom att sätta sin prägel på vardagen för många människor relativt snabbt. Till en början visserligen bara för de övre delarna av samhällsskiktet med sakta med säkert sipprade telefonens effekter ned i de breda massorna. Människors sätt att mötas påverkades, man behövde inte just den fysiska kontakten. Avstånden krympte och de samtal som exempelvis tidigare förts via brev eller bud kunde nu ta helt andra former vilket också medförde förändrade attityder och förhållningssätt i ett vidare perspektiv. Till och med kärlekens uttryck förändrades under denna dynamiska period.

Just samtalet som sådant är av stort intresse för Garnert och han uppehåller sig mycket vid just orden och hur de (om)formades i takt med den nya tekniken. Han redogör mycket bra för hur den här utvecklingen kunde te sig och det är också här som August Strindberg kommer in i bilden. Strindberg fungerar som något av en röd tråd i boken och genom honom exemplifierar Garnert just det han söker påskina. Genom Strindbergs litteratur och inte minst genom hans bevarade brev kan man klart se ett förändrat mönster i skrivandet även om det kanske vore för mycket att tala i termer före och efter. Mellan Röda rummet som är skriven just innan telefonin etablerats i landet och exempelvis Svarta fanor från 1907 då telefonen är ett vardagsobjekt är emellertid strukturen i författandet en annan, mycket beroende på just telefonins påverkan. Strindberg är dock bara ett exempel som tas upp i boken som spinner brett och vitt.

Att spinna vitt och brett är något som Garnert gör i en mycket positiv bemärkelse och genom denna kombination av ämnen och infallsvinklar synliggör han det som ibland kan tyckas både svåriakttaget och självklart. Vi vet nog, även om vi inte så ofta reflekterar över det, att tekniken påverkat/påverkar oss. Att vi inte vidare analyserar dessa förändringar beror sannolikt på att tekniken i sig allt som ofta är så pass integrerad i vår vardag att den knappt märks. Mobiltelefonin är ett annat färskt exempel på det och många har säkert glömt hur det var innan det snabba mobila genombrottet för bara ett par år sedan. Att vi tar saker för givna betyder emellertid inte att de helt kan läggas åt sidan. Vi behöver ständigt reflektera över, ifrågasätta och inte minst förstå bakgrunderna till det som sker omkring oss. Därför är en bok som det här både intressant och viktig i sin penetration av vardagsteknikens/telefonins effekter på oss flitiga användare av lurar i olika former och färger.