Neil Gaiman är utan tvekan en av de mest spännande författarna vi har idag. Han täcker in allt från serier till barnböcker och romaner och han gör allt helt rätt. Men frågan är om han inte kommit lite snett den här gången? Dagens superhjältar i en serie som utspelar sig 1602. Det låter minst sagt tveksamt. Men som alltid när Gaiman är inblandad ska man inte analysera för mycket första läsningen. Luta dig bara tillbaka och njut och låt dig svepas med av berättelsen. Det är inte svårt, inte svårt alls.

Ja, naturligtvis har han lyckat även denna gång. Nick Fury är "intelligencer" till drottning Elizabeth I och Stephen Strange är hennes doktor och det är dem vi möter i öppningsscenen. Världen är galen, jordbävningar och stormar drar fram och för med sig ödeläggelse och den allmänna uppfattningen är att jorden håller på att gå under. Superhjältar är ovanliga och inkvisitionen gör sitt bästa för att avrätta alla de hittar. De flesta med krafter försöker gömma sig bäst de kan om de inte lyckas få en fristad i England.

Drottningens hälsa sviktar och släkten Tudor är på väg ut. Hon kommer att efterträdas av den mer hänsynslöse James I från Skottland. Det mjuka förhållningssättet till mutanter kommer att ändras och de kommer tvingas hitta en ny fristad. Amerika spelar också en viktig roll. Englands första koloni i Amerika, Roanoke, och det första barnet att födas där, Virginia Dare spelar nyckelroller i historien.

Det är lätt att hitta paralleller till nutiden och framför allt Amerika och den anda av frihet man säger sig symbolisera. Men det är också möjligt att helt ignorera det och bara se det som en bra historia. Den andra vägen blir lätt lite väl sliskig.

En av de stora behållningarna är att försöka lista ut vem som är vem och jag ske inte avslöja mer än jag redan gjort men jag kan säga att jag inte gissade mig till alla. Det fanns överraskningar så det räckte till och blev över.

Omslagen av Scott McKowen är verkligen fantastiska. Det ser ut som gravyr, nästan som förstoringar av frimärken men är helt tecknat för hand. De bidrar starkt till att skapa rätt stämning och förtjänar ett hedersomnämnande. Själva serien i sig är tecknad i modern marvel-stil men med ett stänk av 1600-tal. Det passar bra.

Bokens svaghet är slutet. Det blir alldeles för rörigt och svårt att hänga med. Saker händer utan att man känner att det finns någon rationell grund till det. Gaiman är inte främmande för episka scener men i det här fallet gjorde det sig tyvärr inte helt bra på papper. Trots detta är Marvel 1602 redan en klassiker och ett måste för den intresserade. Även Gaiman-fans som inte gillar superhjältar i normala fall kan nog få ut en hel del av detta.