Det är inne med porr. Det kanske inte är någon nyhet, ”pornografi” har ju alltid lockat massorna. Faktum är att den är en av få företeelser (den enda?) som tycks intressera och sälja oberoende av tidens trender eller investerade reklampengar.

Ändå är porr på tapeten. För några år sedan kom filmer som Larry Flynt och Boogie Nights och idag duggar de branschbeskrivande böckerna tätt. I USA ger porrikoner som Jenna Jameson och Traci Lords ut bästsäljande biografier. För några dagar sedan gick den dokumentära Inside Deep Throat (om filmfenomenet Långt ner i halsen – ”världens mest lönsamma film”) upp på amerikanska biografer och här i Sverige ligger Mattias Anderssons Porr – en bästsäljande historia på diskarna. Så nog lockar porren även som fenomen.

Denna avgörande lockelse med porren är dess faktiska verklighet. Dom gör det. Någon har kallat det för en bild eller films fakticitet, att objektet måste funnits för att den konstnärliga (nåja) slutprodukten ska kunna existera. Detta i kontrast till ett vanligt konstfotografi (manipulerbart) eller en målning, där det räcker om objektet finns i konstnärens föreställning. Sådant funkar inte inom porren; de flesta fnissar nog hellre än kåtar upp sig till tecknad sexfilm.

Med liknande fascination vänder vi blickarna mot porrindustrin och dess kontrahenter; här har vi faktiskt en bransch där folk knullar framför kameran. Det medför många problem, hur man än väljer att närma sig ämnet. För vissa är och förblir detta en i mängden av tjänster och varor som en allt snabbare kommersialism har att erbjuda. För andra står porren som oförtäckt symbol för ett patriarkalt förtryck (bortsett problembarnet ”bögporr”), en till synes evig slagpåse i striden mellan jämställdhetsdebattens olika falanger. För ytterligare grupper fungerar den som den som bevis för ett slutligt moraliskt moras. Och så vidare.

Den som i Porr – en bästsäljande historia väntar sig ett glättigt Slitzreportage med tillbörligt bildmaterial får nogsamt leta vidare. Andersson börjar sin gedigna undersökning i den svenska porrfilmsvardagens realitet, vi får följa med ”pornografen” Christer Frankell under några hektiska inspelningsdagar i Skåne. Vi möter skådisar och tekniker, unga kvinnor och lite äldre män som unisont vittnar om den omtänksamma stämning som råder på inspelningsplatsen. Andersson fortsätter sedan sin odyssé med en kort porrhistoria och en beskrivning av hur branchen ser ut idag, innan han tar sig an huvuduppgiften med sin bok; att knäcka myten om porrens lönsamhet.

Också detta sköter han i stort sett med den äran, även om jag tycker ett så här passa ambitiöst arbete gott kunde understödjas av en notapparat med källanvisning. Nu blir det litet väl många siffror som rycks fram ur skjortärmar och höga hattar, precis som de tal Andersson vill avfärda (som att porrbranschen omsätter 56 miljarder dollar årligen). Slutsatsen är dock trovärdig; både porrens medspelare som motståndare använder hausade siffror för att torgföra just sina intressen.

Så långt fungerar Porr. Den är välskriven (dock många korrekturfel) på ett sätt som i sina reportagedelar för tankarna till Nina Solomins Ok. Amen härom året.

Värre blir det när Andersson ska beskriva och analysera porrdebatten, då märks det tidigt och tydligt för vilken sida han redan dragit sin lans. Liksom i den inledande ögonblicksbilden från Skåne tycks porrvärlden förvisso vara befolkad av mer eller mindre oskyldiga lyckosökare, men oftast ordnar det upp sig i Anderssons porrvärld. Den genomsnittliga aktören framställs som en hårdarbetande kvinna på samhällets nedre trappsats, där porren snarare utgör en möjlighet till extrainkomst än en fälla för självbilden. Det smyger sig faktiskt in en doft av idyll över hela verksamheten, rättfärdigad genom taskig lönsamhet och att porren är ett rättså naturligt inslag i våra liv. ”Det är ändå inte är så många som bryr sig.”

Möjligen förhåller det sig så. Men istället för det undersökande reportage boken så gärna utger sig för att vara, efterlämar sig Porr snarare en smak av överslätning och några stänk nyliberalism (som vi hört förr). Andersson vill säga oss: Se här, porren är i själva verket en ganska marginell företeelse, inga astronomiska penningabelopp är i rörelse, ytterst få blir utnyttjade och de som upprör sig mest är klanen vita medelklasskvinnor som tror sig föra en kamp för de som egentligen bara vill bli lämnade i fred, de som säger: ”Samhället fördömer oss med ena handen och runkar med den andra”.

Snarare än att grundligt rota i dessa mekanismer så plöjer Andersson ner sin möda i att övertyga läsaren om att ägna sig åt viktigare saker. Jag är inte säker på att lösningen är så enkel.