Recension

: Utan reservdelar
Utan reservdelar Anna Skarin
2005
Wahlström & Widstrand
2/10

Utan … ja, sannerligen

Utgiven 2005
ISBN 9146211268

Om författaren

Fotograf: Anna-Lena Ahlström

Anna Skarin är född 1977 och bosatt i Stockholm. ”utan reservdelar är hennes debutroman.

Anna Skarin – Anna skriver om sitt skrivande på Wahlström & Widstrand.

Sök efter boken

Det kan vara lockande att göra det lätt för sig, det vill säga totalsåga Utan reservdelar, för det är ingen bra bok. Men man skulle också kunna ta hänsyn till att det är en ung kvinnlig debutant som skriver om en ung kvinnas högst personliga problem, hennes ickeliv och vardagsfobier samt denna eviga längtan bort från tomheten och den falska person som hon i själva verket (oavsett vad alla kloka människor säger) är. En nobody som söker ett halmstrå, helt enkelt. Frågan är: Varför man skulle man ta hänsyn till allt det? Är det oengagerande så är det.

Nu tillhör inte Utan reservdelar den mest drivna formen av ung kvinnlig självdestruktiv bekännelselitteratur, men perspektivet finns där och det är förvisso intressant. Det finns en falang kritiker och författare som bejakar denna subgenre, en annan förkastar den. Den förra påpekar att det är först när deras lidande under ett patriarkalt förtryck synliggörs, som unga kvinnor också kan bryta sig fria. Den senare grundar sin kritik på att böckerna (som Skugge kallar ”menslitteratur”) bekräftar och stadsfäster ett mönster. Bättre då att spotta i nävarna och gå vidare. Komma över det! Hur det nu än är med den saken, kunde Utan reservdelar blivit en roman som tagit ställning eller fått andra att göra så. Som greppat ämnet och gjort något med det. Men icke.

Vi lämnas till huvudpersonen Nina som har förlorat sina föräldrar, lämnat ett förhållande bakom sig och lever det gråa kontorslivet i Stockholm. Lägenheten är en bur, jobbet ett måste. I tankeströmmar som ”Busted! Jag är en tom människa. Jag lever med i spelet”, reducerar Anna Skarin sin hjältinna till en ihålig varelse, trots alla tankar, all osäkerhet, alla frågor, sida upp och sida ned. ”Åh, vad jag är överdriven”, utbrister hon och efter femtielfte gången förlorar orden sin laddning och valör – trots att, eller just därför, hon envetet hamrar in sitt axiom på läsarens näsa. Man tror helt enkelt inte dessa blad till förväxling liknande en typsatt dagbok.

Jag tycker inte jag gör det lätt för mig. Men Utan reservdelar är en dåligt skriven bok som i stort sett lever sitt liv utan handling och motiv. En driven stilist hade kanske kommit undan på sitt språk, men inte här. Det lovar mindre gott inför framtiden.

Textutdrag (Visa/göm)

Anders Edwartz

Publicerad: 2005-04-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-18 15:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1591

5 kommentarer

Jag håller helt med recensenten. Det är en nästan jobbig bok. Jag förstår inte hur folk kan tycka att det är svårt att få en roman publicerad när förlagen publicerar detta.

Johan Oregistrerad 2005-04-17 12:32
 

Tack för denna underbara reension! Nu får det väl ändå vara nog med tyck-synd-om-mig-litteratur, både från kvinnor och män! Jag säger mindre gråta mot kudden och mer Buffy-sparkar! Och Johan, ditt inlägg var ju enormt smart på alla sätt: Anledningen till att det är svårt att ge ut på ett större förlag är just för att de har en fallenhet för den här typen av texter som av någon outgrundlig anledning säljer. Bonniersförlagen trycker Anna Skarin och Bonnierskivbolagen släpper "Vacker utan spackel". Tragik, tragik…

Victor Oregistrerad 2005-04-17 14:20
 

Victor> Vad är Vacker utan spackel? Av vem?

elisabeth Oregistrerad 2005-04-17 14:23
 

Jag hoppas inte Anna Skarin tar alltför illa upp, och jag kanske är djupt orättvis – men ibland verkar det som om förläggarna tar de böcker de inbillar sig att e själva skulle kunna skriva.

P Oregistrerad 2005-04-17 14:41
 

Elisabeth: Har du redan glömt låten "vacker utan spackel" som Joakim Hillson (tror jag han hette) sjöng så att alla fjortisar skrek och ville gå hem och skölja ansiktet? Vad bra! Men faktum kvarstår att låtar som dessa och texter som Skarins går före mer experimentella försök att lyfta både den svenska musiken och litteraturen. Tråkigt tycker jag.

Victor Oregistrerad 2005-04-19 20:26
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?