När den så kallade Romklubbens bok Tillväxtens gränser (Limits to growth) kom ut för första gången 1972 blev det på kort tid en best-seller världen över, och översattes till en lång rad språk. Men det var ingen okontroversiell bestseller. Tvärtom, boken fick utstå mycket ovett och kritik från alla möjliga håll. Till viss del berättigad, men i hög grad beroende på att folk missförstod (eller valde att missförstå) vad författaren ville säga.

Bokens budskap var att om ingenting gjordes åt västvärldens ohämmade tillväxt skulle vi inom kort börja uppleva allvarliga problem med resursförsörjningen. Somliga valde att tolka detta som att naturresurserna skulle ta slut (vilket inte nödvändigtvis var vad författarna menade) – ett påstående som de allra flesta hade svårt att ta på allvar, och som därför förlöjligades och hånades i debatten.

Men skam den som ger sig. Författaren har ända sedan dess stått på sig i sin argumentation. Och när det nu är (drygt) 30 år sedan boken kom ut för första gången ger de nu ut en uppföljning av sin bestseller, med i princip samma namn. För teorierna är lika giltiga då som nu, och historiska fakta från de senaste 30 årens forskning verkar visa att deras förutsägelser var korrekta, menar de.

Vad var, och är, det då som var så kontroversiellt i Meadows/Randers/Meadows bok? Ja, i hög grad ingenting. Stora delar av boken är tämligen okontroversiell, åtminstone nuförtiden. Det banbrytande de gjorde 1972, och som de upprepar i denna uppföljning, är att låta en dator beräkna olika scenarion för hur världen kommer att se ut i framtiden. Programmet, kallat World3, har de själva utvecklat för att göra en allt mer komplex systemanalys. Variabler hämtas från offentliga data liksom från vetenskaplig forskning. Sen låter de olika variabler variera lite, inom de ramar som forskningen pekar på, för att se vilka effekter det ger upphov till.

I de allra flesta fallen pekar deras scenarion på att om ingenting drastiskt görs väldigt snart så kommer vi att uppleva en global kris utan like. För att inte säga total kollaps av den mänskliga kulturen. Den slutsats författarna drar är, som titeln säger, att vi måste sätta stopp för tillväxten.

Många kommer nog fortsätta ägna sig åt att anklaga författarna för att vara oseriösa, okunniga domedragsprofeter. Andra kan nog fortfarande tycka att de har en viktig poäng. Själv kan jag konstatera att den här boken i sig inte övertygar mig, av en enkel anledning; värdet av datorsimulerade scenarion beror helt på vad man stoppar in i dem. Skit in – skit ut, så att säga.

Men Meadows/Randers/Meadows redovisar aldrig hur modellen är uppbyggd och vilka variabler respektive scenario är byggt på, mer än ytterst anekdotiskt. Självklart är det förmodligen svårt att göra det fullständigt i en bok, särskilt om modellen är så komplex som de vill göra gällande – för det krävs en djup undersökning av datorsimuleringarna. Men här får man ingen god bild alls av dem, varför man som läsare inte har någon möjlighet att avgöra om de är realistiska eller ej. Vilket gör boken ganska ointressant.