I medeltidens och renässansens Venedig levde tusentals kvinnor bakom klostrens murar. Här fanns självklart de uppriktigt troende kvinnor, som av egen vilja hade sökt sig till klostren. Men det fanns många som också hade hamnat inom klostrens väggar av helt andra skäl. Inte minst var det vanligt att manliga familjeöverhuvuden placerade sina döttrar i klostren för att slippa bekosta dyra bröllop för dem.

Det här ledde självklart också till att alla nunnor inte var lika intresserade av att följa kyrkans påbud och föreskrifter på alla områden – allt ifrån tystnad under bönerna till en frigjord sexualitet. Många av dem kom också att leva relativt behagliga liv innanför klostrens murar, med moderiktiga kläder och god mat.

Trots att kyrkan vid den här tiden var en mycket patriarkal struktur – där varje kloster hade en manlig övervakare – så fanns det vissa möjligheter för kvinnorna att leva ett på sätt och vis friare liv här än de kanske hade haft annars. Eftersom männen inte hade tillträde till klostren hela tiden kom de att utgöra något av temporära frizoner.

När detta blir allt mer uppenbart för kyrkans män införs nya påbud – ökade visitationer och indragna priviligier införs för att komma till rätta med utsvävningarna. Rättegångar hålls mot några av de mest flagranta brotten mot ordningen.

Utifrån de protokoll som upprättades vid dessa rättegångar tecknar Mary Laven bilden av livet innanför murarna. Här får man möjlighet att läsa om några av alla de människor det handlar om, skildrat på ett mycket levande vis. Det är en mycket välskriven och lättläst bok, på en gång mycket lärorik och underhållande. Ett mycket gott exempel på populärhistoria.