Det här med verkligheten har alltid intresserat mig. Just att den med fördel går att tala om i bestämd form, singular. Som om det endast fanns en enda och den var objektiv och bestämd sedan länge. Det är nästan alltid svårt att se att andra tolkningar av samma händelse faktiskt är möjliga och att man själv inte alltid har den mest rimliga tolkningen av saken.

I Trädsamlaren står Atnjel i sitt fönster. Han brukar stå där och sedan han blev sjukskriven så står han där allt mer. Han är en betraktare och det han betraktar är verkligheten men han betraktar den genom ett glas. För Atnjel är verkligheten en och den är hans och sann. Att den skulle kunna se annorlunda ut för andra är han inte riktigt medveten om.

Atnjel står i sitt fönster och betraktar kvinnan i grannhuset när hon stryker. Det gör hon varje morgon och lika troget står Atnjel där och beskådar henne. Han står där enda tills hon inte stryker färdigt en dag utan det ringer på hans dörr istället. Det är poliser som står utanför dörren och Atnjel förhörs om fönstertittning och osedligt beteende.

För Atnjel är allt förstört. Ingen förstår att han älskar kvinnan som stryker om mornarna. Atnjel själv kan inte förstå att hans eget beteende kan tolkas som abnormt. Händelsen förändrar hela han liv. I en liten stad vet alla vem fönstertittaren är trots att han döms för våld mot en av polismännen och inget annat.

Detta är en berättelse om verklighet, om en människas verklighet och hur den skiljer sig från andra människors verkligheter. Historien är fantastisk och känslig. Det är Atnjels värld som jag bjuds in i. Här är det hantverket som är det viktiga. Hur man lagar en bil eller snickrar det vackraste fönstret. Språket i boken flyter och det var lätt att låta sig dras med. Allt behöver inte vara vad det ser ut att vara och fönster behöver inte vara fyrkantiga.

Jag blev glad av att läsa denna sällsamma historia. Inget var som jag trodde och mycket lämnades till mig som läsare att se och själv läsa ut.

Rekommenderar boken varmt till lata dagar och verklighetsflykt.