Tystnadens historia är Peter Englunds tredje essäsamling. Tidigare har Förflutenhetens landskap och Brev från nollpunkten rosats av både kritiker och läsare, undertecknad inkluderad.

Englund, som gjort sig känd som en av de mer framträdande skildrarna av den många gånger våldsamma stormaktstiden, har lämnat krig och elände bortom den här boken och det ligger honom faktiskt något i fatet. Han har tidigare berört och tryckt på den lilla historien och månat om kulturhistoriska inslag i sina publikationer men enligt mig är det när han skriver om slag, fältherrar och den stora historien som han är som bäst.

Boken är visserligen bra, jag är väldigt förtjust i både essän som litterär form och Englunds sätt att skriva, men tyvärr når den inte riktigt upp till sina föregångares höjder. Det känns som om Englund försöker tvätta bort sin stämpel som krigshistoriker och man kan i så fall fråga sig varför? I de tidigare böckerna av Englund har hans passion för de hårdkokta ämnena lyst igenom och han har utvecklat ett bra sätt att skildra dessa på. Han har gjort det naket och utan förskönande heroiseringar. Denna passion saknas i flera av de nya essäerna.

Ett exempel på en mindre lyckad, nästan trött historia är den om Mcdonalds och hamburgarens historia. Den känns mest som en kortfattad sammanfattning av Eric Schlossers Snabbmatslandet. Inte heller essäerna om gem eller massagestavar berör nämnvärt. Bra och engagerande är däremot historien om tjurfäktning. Här kan man ana Englunds talang. Även titelessän "Om tystnadens historia" är bra och intressant.

Det är ändå en mycket läsvärd och varierad bok men det känns lite synd att inte skomakaren blivit vid sin läst. Då hade den här boken helt enkelt blivit bättre.