Vem, som har hört talas om Noam Chomsky, vet inte att han är en USA-kritiker av rang – upp med en hand? Ja, möjligen kan jag skönja någon uppsträckt hand någonstans, men det är väl den enda i så fall …

USA bedriver en imperialistisk politik. Det har de gjort länge, förstås, men den nu sittande regeringen Bush är kanske den värsta och mest uttalat imperialistiska av dem alla. Allt som kan tänkas utgöra ett hot mot USA:s intressen är ett legitimt mål för bombningar. Och vad världssamfundet menar spelar allt mindre roll för landets regim. USA har helt enkelt drabbats av en hybris av sällan skådat slag.

Argumentationen känns kanske igen? Det är väl inte att förvånas över i så fall, för Chomsky säger i den här boken faktiskt inte något essentiellt nytt mot vad han sagt under många år. Mina tankar förs till den klassiska sagan om Petter och vargen, där Petter gång på gång ropar att vargen kommer – så till den grad att folket snart inte tar Petter på allvar längre. Chomsky har ropat varg mången gång förut. Oavsett om man anser att vargen är kommen eller ej, blir det ju lite tjatigt.

Det här betyder inte att boken är dålig, betraktad ensam. Den är kanske lite rörig när Chomsky hoppar mellan invasionerna och attackerna USA har genomfört mot andra länder allt genom historien, men bortsett från det är det en schysst introduktion till USA:s utrikespolitik (framförallt under efterkrigstiden). Här behandlas allt från Kuba-konflikten till Irak-kriget, allt från Nicaragua till Star Wars. I klassisk Chomsky-anda är boken också försedd med en omfattande notapparat och citat från de mest spridda källor, allt från avhandlingar till dagsmedia.

Det som slår mig är dock att boken egentligen har så väldigt lite att säga mig som läsare, sett ur ett analytiskt perspektiv. Har man till exempel själv följt med i turerna kring Irak-kriget, och har åtminstone en viss förmåga till kritiskt tänkande, tror jag nog att man utan större problem kan komma fram till ungefär samma slutsatser som Chomsky gör; att USA bedriver en imperialistisk utrikespolitik, för att gynna sina egna intressen.

Chomsky upprepar sig alltså. Återigen.