Från Stockholm till Johannesburg, från Joakim Pirinens tecknade serier till J.M. Coetzees nobelprisbelönade romaner, reser vi i den här boken.

Stefan Helgesson försöker i en rad essäer diskutera en rad olika frågor – migration, nationens betydelse i en allt mer global värld, kolonialism och postkolonialism, livet efter apartheid i Sydafrika med mera. Det är, som undertiteln säger, texter om kulturer stadda i förändring som behandlas.

Ibland, som när han skriver om den ökade rasismen i Sverige, kan jag känna att ansträngningarna känns missriktade – hur välmenande de än är. Kommer rasismen och fascismen förlora i attraktionskraft oavsett hur finurlig, väl genomtänkt och genomarbetad essä Helgesson skriver? En uteslutande majoritet, för att inte säga alla, de som han skriver om och mot kommer väl nogsamt att undvika att läsa det skrivna. Flera av de andra essäerna är dock både intressanta och tänkvärda.

Viktigast av alla de frågor författaren behandlar är kanske frågan om litteraturen och dess roll för den kulturella utvecklingen. Ett flertal av essäerna utgår från någon enskild författare, och försöker sätta in dem i ett större sammanhang. Flera av dessa är afrikanska, och åtminstone för min del okända, författare. Helgesson skriver både medryckande och tänkvärt om dem, på ett sätt som får mig att vilja söka upp och läsa flera av dem han analyserar.

Helgesson skriver om komplicerade ämnen på ett lättförståeligt vis. Framförallt skulle jag också vilja framhålla det förtjänstfulla sätt på vilket han lyckas förklara postkolonialismen och dess centrala tankegångar – han skriver så till och med jag (inbillar mig att jag) förstår det.