Den franska filosofen Michel Foucault har under de senaste decennierna varit en mycket omstridd och omdiskuterad författare. Att försöka sammanfatta hans teorier är inte det lättaste eftersom han inte gjorde sig känd för att skriva enkla eller raka böcker. Men förenklat kanske man kan sammanfatta hans livverk med att han försöker analysera maktrelationers inverkan på samhället – exempelvis då det gäller synen på galenskap, kriminella eller sexualitet.

I den här boken, som utgörs av en rad föreläsningar om sin aktuella forskning som Foucault höll åren 1974-1975, talar Foucault på ett tema som spänner över många av dessa områden. Fokus för föreläsningarna är den abnorme – den udda, den onormala.

Den abnorme, menar Foucault, kan spåras ur tre huvudsakliga spår; det mänskliga monstret (fysiskt missbildade, hermafroditer och liknande), individen som behöver korrigeras (medelst uppfostringsanstalter eller kyrkliga föreskrifter) och onanisten (en person som länge betraktades som sjukligt och avvikande).

Foucault försöker också spåra de institutionella ramverk som utvecklas för att hantera dessa abnorma individer. Ett slående inslag i detta är utvecklingen från juridik (att abnorma individer anses kriminella och ska straffas) till medicin (att abnorma individer är sjukliga och ska botas).

En viktig slutsats att dra är att etiketten abnorm ofta inte betyder mer än att omvärlden har svårt att förstå sig på individen i fråga. Ett riktigt genombrott – att somliga abnorma, inte minst onanisten, faktiskt styrs av "glädjeprincipen" – låter länge vänta på sig.

Föreläsningarna liknar på sätt och vis mycket av det som Foucault har skrivit – de bygger på historiska anekdoter om olika av dessa abnorma individer (ofta hämtade från olika historiska rättsprocesser och/eller medicinska diagnoser) kombinerat med teoretiska analyser. Även om dessa föreläsningar är förhållandevis tillgängliga, för att vara Foucault, kunde man många gånger önska sig en ännu tydligare struktur.

Det är dock ingenting mot teoretiserandet. Det finns nog ingen som på allvar kan mena att Foucault är en enkel och lättbegriplig filosof. Abnormal tillhör dock något av det mer lättillgängliga, och kan möjligen tjäna som en ingång till en spännande och tankeväckande samtida intellektuell.