Kapitalismen håller på att bli föråldrad. Emedan den tidigare har haft en tendens att leda till genuin utveckling – till exempel nya, nyttiga uppfinningar och ökad produktion – så har dagens kapitalism börjat förlora allt mer av den förmågan.

Kvar finns bara en rövarkapitalism som gynnar en liten rik elit, medan det stora flertalet världen över har föga att vinna på systemet. Det beror förstås på att makten är så koncentrerad. USA har intagit tätpositionen, men har stor hjälp av Japan och EU. Tillsammans utgör Triadens imperialism ett närmast hegemoniskt maktcentrum.

I alla fall om man får tro Samir Amin. I den här boken försöker han argumentera i dessa banor, något han också har gjort i ett par tidigare böcker. Tankegångarna känns alltså inte helt nya, även om boken är förhållandevis välargumenterad. Analysen fokuserar självklart mycket på USA, men fastnar som tur är inte helt vid att enbart diskutera det landets utrikespolitik.

Något tröttsamt blir det ju i och för sig förstås när Amin talar om socialismen som lösningen på problemet, utan att diskutera ens vad socialism innebär (mer än att den till skillnad från historisk socialism måste vara demokratisk). Tomma fraser?

Amin har dock – till skillnad från många andra vänsterdebattörer – nog med tilltro till sin egen analys för att inte ständigt behöva referera till föregångare (Marx, Lenin eller vem de nu får för sig att se som den stora intellektuella inspirationen). Det är befriande. Men Obsolescent capitalism når tyvärr inte riktigt upp till samma nivå som föregångaren Kapitalism i globaliseringens tid.