Arbetarklassen har aldrig fått något gratis. Allt har man fått kämpa sig till, ofta under stort motstånd. Och kampen fortsätter än idag, världen över. I den här boken skildras lite av den kampen, från ett antal länder.

Det är skildringar från facklig kamp i somliga av världens allra fattigaste länder (t.ex. Niger och Ghana) liksom de rikaste (t.ex. USA, Japan och Sverige). Här finns bidrag om facklig kamp under diktatur och apartheid (Chile, Sydkorea och Sydafrika), liksom i en postsocialistisk ekonomi (Litauen). Här finns om fackets roll i ett land som Israel, där man tidigare haft ett mycket intimt samarbete med staten – något som under senare år har förändrats.

De bidragande författarna är (med ett enda undantag) akademiker, och inte fackliga praktiker. De analyserar fackföreningsrörelsen utifrån, vilket har både styrkor och svagheter. En styrka i det att de kanske inte har samma tendens att skriva en självförhärligande analys av verksamhet. En svaghet i det att man kanske inte har samma insyn i verksamhetens utveckling och problem, om man inte lever i den.

Flera av bidragen är i och för sig intressanta, om man vill veta mer om de enskilda fackföreningarnas aktivitet. Det största problemet med den här boken är dock att den är så fokuserad på enskilda landsstudier, och saknar en övergripande analys. Det är lite oklart på varför just dessa länder inkluderas, och inte andra? Och det globala perspektivet lyser med sin frånvaro. Hur ska facket agera i en global värld, där de transnationella företagen blir allt mer flyktiga? Den här boken ger tyvärr inte mycket till svar.