Henry David Thoreau bosatte sig på 1840-talet en tid ute i skogen för att komma tillbaka till naturen och leva medvetet. Resultatet blev bland annat den idag klassiska boken Skogsliv vid Walden. Richard Mahler försöker, över 150 år senare, upprepa detta. Han reser i och för sig inte till Walden, utan till Tusa-bergen i New Mexico (USA). Men väl där lever han i ensamhet, med få moderniteter till sin hjälp.

Richard Mahler försöker nog göra en Thoreau. Men resultatet av Mahlers vistelse i bergen blir ingen Skogsliv vid Walden. Det kommer inte ens i närheten av det. Det känns inte som om hans egna funderingar i ensamheten räcker till för en särskilt lång bok, och därför blir han tvungen att fylla ut den med annat.

Slutresultatet är att boken Stillness utgörs av en blandning av tankar under ensamheten, käcka tips för den som vill leva ett lugnare liv (typ njut av lugnet när du väntar på doktorn…) och referat av vad andra har skrivit på området om stress respektive lugn och ro. Lite new age-betonad filosofi lyckas slinka in också, samt biologistisk smörja om hur män och kvinnor ”är”.

Visst finns det finare passager i Stillness. Visst finns det intressanta delar av boken. Men i sin helhet lyckas den inte appellera särskilt väl till varken hjärta eller hjärna. Många andra har helt enkelt skrivit mycket bättre på temat.