"Punx not dead". Jag kommer osökt att tänka på dessa t-shirts man kan se ibland. Och så långsökt är det väl inte heller – anarkismen har ju under de senaste decenniet snarast förknippats med, och kanske hållits vid liv av, punken. Så att associera till punk, när man sitter med en bok om anarkism i handenÂ…

Anarkismen är nämligen, precis som punken, inte heller död. Det menar i varje fall författaren till den här boken. Tvärtom, den är kanske mer levande nu än någonsin – även om alla kanske inte känner till det ens bland de som författaren menar borde kunna betraktas som anarkister.

Sheehan beskriver hur klassiskt anarkistiska principer och organisationsformer i praktiken har kommit att genomsyra dagens nya vänster – den politisk/ekonomiska analysen, metoden att använda sig av direkta aktioner vid protesterna mot olika toppmöten (allt från Seattle till Göteborg, Genoa och Thessaloniki), icke-hierarkiskt beslutsfattande, nätverksstrukturer, autonoma och ledarlösa organisationer etc.

Boken fungerar också som en introduktion till anarkismen, för en oinvigd publik. Sheehan gör en idéhistorisk tillbakablick över anarkismens utveckling, och tittar på hur anarkismen har utvecklats i praktiken. Name-dropping förekommer och därtill en rad referenser till kända och okända personer, filmer och böcker…

Självklart finns det mycket i den här boken som jag kan tänka mig att många anarkister skulle ha svårt för – exempelvis Sheehans beskrivning att anarkister i princip utgår från samma värderingar som liberaler (med den stora skillnaden att anarkisterna, i hans mening, förstår de strukturella problem som finns för att uppnå de värderingarna och vill undanskaffa dem).

Men boken är faktiskt mycket läsvärd. Den är lugn och resonerande, inga våldsammare angrepp i någon riktning. Möjligen hade man kunnat önska sig något mer av "självkritik" (eftersom Sheehan verkar att åtminstone sympatisera med anarkismen), men det är inte så att det stör i någon högre grad.

Särskilt berömvärt är att författaren då inte väjer för att diskutera även svårigheter och de motsättningar som finns mellan anarkister – allt ifrån synen på organisering, rättsskipning och staten till synen på våld. Han väjer exempelvis inte för att somliga anarkister faktiskt förespråkar och tillämpar våld, men pekar då också på att många andra inte gör det utan tvärt om tar avstånd från all våldstillämpning.

Kort och gott något som ovanligt som en god introduktion för icke invigda till en bortglömd, men mycket kontroversiell, ideologi.