Vi har väl alla hört begreppet ”globalisering”, många av oss kanske även till leda. Men hur vettigt är det egentligen att använda sig av det? Hur mycket förklarar det egentligen, och vad menar man egentligen med det?

I den här boken argumenterar författarna för att begreppet ”globalisering” är ett värdelöst begrepp. Det är egentligen en högeligen politisk ideologi, vars syfte är att få oss att tro att det som sker på något sätt är automatiskt och oåterkalleligt, samtidigt som det ger (åtminstone många) en positiv känsla av internationalism.

Istället, menar Petras och Veltmeyer, egentligen borde vi kalla det som nu sker för imperialism (om än i en ny form). Syftet med ”globaliseringen” (dvs imperialismen) är precis som alltid att berika de som redan har pengar. Lukasevangeliets budord – åt den som har skall varda givet – realiserat. Och de som styr denna mperialism är i grunden ingen annan än det gamla vanliga USA.

Så långt kan jag möjligen hålla med i huvuddelen av teorin. Sen går författarna in på en rad detaljområden, och bilden blir bara mer och mer svart-vit. Som exempelvis när de diskuterar ”NGOs” (Non-Governmental Organizations, icke-statliga organisationer), vilka de helt kategoriskt klassificerar som en del av imperialismen (baserat på mycket generaliserande men ofta ounderbyggda påståenden om vad NGOs är och gör).

Slutsatsen blir – inte särskilt överraskande – att vi måste uppnå socialism. Hur den ska se ut, och fungera, vill författarna egentligen inte diskutera eftersom det vore utopiskt tänkande. Istället blir det den reella kampen som kommer avgöra sånt, menar författarna. Fegt, säger jag. En kamp förs aldrig utan en idé om vad man kämpar för (inte bara vad man kämpar mot).