Avfall har blivit en industri. Att ta hand om folks sopor kan man idag tjäna stora pengar på. Framförallt om man lyckas hitta något billigt sätt att göra av med soporna på. I takt med det har också definitionen av vad som utgör farligt avfall kommit att urholkas och politiseras, för att inte fördyra för industrin. Ett sätt att hantera avfall som ofta är billigt är att dumpa avfallet i någon håla där folk ändå inte kommer att lyckas göra särskilt mycket motstånd. Allt för ofta spelar de lokala politikerna med i elakt spel, och lämnar sina väljare vind för våg. Det kan vara med tomma löften om att det ska ge jobb eller investeringar. Eller det kan vara för mer krassa, privata motiv.

Det är fallet i USA i ett nötskal. Det finns ett mycket tydligt mönster att soptippar lokaliseras i områden där marginaliserade grupper bor. Det kan vara områden där det bor många färgade, eller ursprungsfolksområden. Det kan också vara underklassområden, vita ghetton. Gärna får det dessutom vara ett område där högern har många röster, eftersom deras väljare ofta har mindre erfarenhet och vilja att mobilisera sig politiskt. Men det finns en gryende rörelse för ”miljörättvisa”, och författarna till den här boken tar upp ett sådant fall där en lokal folkrörelse lyckades göra motstånd mot planerna på en soptipp i deras område.

Boken är – som så många andra böcker från USA – mycket fokuserad på det egna landet. Inget fel i det i sig, det finns mycket som andra har att lära av det landet – både vad gäller hur man kan agera i vissa frågor, och kanske framförallt vad man absolut bör undvika. Men boken är så insnöad på landet att diskussionen inte riktigt ligger på den nivån. Riktigt intressant för en internationell läsare blir det därför först mot slutet, när de kommer in på en diskussion om internationell handel med avfall. Tyvärr är diskussionen kortfattad och lämnar mycket kvar att önska.