Det är en imponerande samling fakta som Curt Gooch och Jeff Suhs samlat på sig och publicerat i "Kiss Alive Forever". Uppgifter om samtliga kända ramträdanden av världens största rockband, Kiss. Drygt 1800 genomförda konserter och ungefär 300 inställda presenteras över 290 A4-sidor.

Mastigt? Jodå.

Tricket med en sån här bok är nu inte Att samla in all data. Det svåra är att presentera det på ett intressant vis. Där både lyckas och misslyckas Gooch och Suhs.

Varje nytt kapitel inleds med en presentation av inspelningen av skivan som föregick respektive turné, vad som skiljer turnéproduktionen från den föregående och några anekdoter från människor i sällskapet runt Kiss.

Varje konsert dokumenteras med uppgifter om när och var, om det var fler band som spelade vid samma tillfälle, vilka de var och när de spelade i förhållande till Kiss, hur stor publiken var, vem som marknadsförde konserten och slutligen om den konserten spelades in eller filmades. I många fall får vi också en låtlista från konserten.

Eftersom det här inte är en officiellt sanktionerad bok lyser bandmedlemmarnas minnen oftast med sin frånvaro. Bruce Kulick delar med sig av några av sina erfarenheter, men närmre bandet än så kommer vi inte. Istället är det folket bakom showen som bidrar med insikter och minnen. Det funkar faktiskt helt ok och ger en delvis ny bild av livet på vägen.

En av bokens stora behållningar är ändå de många bilderna. Tidiga bilder värmer mest. Det är kul att se hur Ace, Gene, Paul och Peter i början mest såg ut som ännu en New York Dolls-klon, innan idén med det vita och svarta
ansiktssminket. Många av bilderna på Gene från 80-talet ger mest rysningar.

Även om jag läste den här boken från pärm till pärm är det kanske inte främst så den fungerar. Bäst är den om man ser på den som något av uppslagsverk och låter den vila ett tag mellan Läsningarna.