Även om man förstås aldrig tittar på dokusåpor så har man kanske någon gång zappat förbi dem. Av misstag givetvis. Har man någon gång zappat förbi Big Brother så har man sett stora delar av intrigen i Ben Eltons bok Dödskänd.

Tio tävlande är inlåsta i ett hus. Frivilligt har de valt att leva utan kontakt med omvärlden tillsammans med nio vilt främmande människor som dessutom är utvalda för att gå varann på nerverna. Allt för att ha chans att vinna pengarna, få sin stund i rampljuset och …

Resultatet är förstås en smaskig dokusåpa med alla tänkbara ingredienser. Och dessutom med en för produktionsbolaget mer än välkommen bonusingrediens. Den tjugosjunde dagen blir en av deltagarna mördad. Av en mördare som har lyckats maskera sig så att man med hjälp av kamerorna inte kan avslöja honom eller henne.

Mordet blir ändå underordnat. Visst undrar man vem mördaren är, men än mer nöje finner man i de satiriskt tecknade personligheterna. Anarkisten Woggle som vägrar duscha, krispsykologen Dervla som är sådär lite lagom rättrådig och den outhärdligt självupptagne David som av en händelse är skådespelare.

Elton bygger skickligt upp spänningen som i en deckare men lika skickligt skildrar han penninghungriga projektledare och mediekåta deltagare. Rabiata veganer blandade med baconstinna lastbilschaufförer. Och det är mitt på pricken. Det blir helt enkelt hejdlöst roligt. Samtidigt som man med iver väntar på mordets upplösning.

Dokusåpan som företeelse är bara den helt absurd. En bok om ett mord i en dokusåpa kan inte bli annat än skruvad. Elton sätter helt enkelt fingret på människans mindre tilltalande egenskaper. Visst är det lättsmält som en dokusåpa. Men med plats för eftertanke.