Miljöproblemen blir allt större för varje år. Trots den bild som media ofta talar om – att stora insatser görs för att rädda miljön – så är det inte på långa vägar tillräckligt. De flesta siffror, från exempelvis FN:s miljöprogram UNEP, pekar tyvärr i fel riktning. Det är därför dags att ta ett nytt grepp på miljöfrågorna, tycker Gretchen Daily och Katherine Ellison. Vi måste se till att miljövård blir lönsamt. Det här är den nya ”naturekonomin”, som de förespråkar.

I boken ger de konkreta exempel på hur det kan gå till. Ett sådant exempel är när staden New York i USA blev tvungna att investera i ett nytt system för att rena dricksvattnet. Men istället för att gå den moderna vägen, med allt mer raffinerad teknik, så satsade man på att istället ”rusta upp” ett gammalt våtmarksområde i närheten, som under lång tid hade fungerat som naturligt reningsverk av vattnet. Området hade nämligen kommit under allt högre tryck från mänskligheten. Men nu insåg myndigheterna att det fanns pengar att tjäna på att bevara områdets karaktär.

Författarna söker – och hittar – fler exempel på såna här ”win-win”-situationer (dvs situationer där det inte finns någon förlorare, utan alla parter vinner), både i USA och i andra länder. Men jag frågar mig – hur nytt är egentligen det här? Det är väl uråldrig kunskap att naturen kan ge oss många resurser? Det är väl uråldrig kunskap att det finns olika avvägningar vi måste göra mellan olika användningsområden för en naturresurs?

Boken innehåller ett par intressanta fallstudier. Samtidigt undrar jag hur vanligt det verkligen är med olika ”win-win”-situationer? Ofta brukar det ju tyvärr finnas någon förlorare – men den förloraren kanske inte alltid har makt eller möjlighet att göra sin röst hörd. Och många av de riktigt stora miljöproblemen är inte, och kan nog aldrig bli, lönsamma att åtgärda – exempelvis koldioxidutsläppen.

Det är också något som bär mig emot när man tar fram ”bioprospekterare” (också kända som biopirater) som positiva exempel. De kan förvisso kanske hitta en vinst i att bevara ett naturområde – men det handlar ofta just om stöld från ursprungsfolk. Jag undrar också om jag verkligen är så intresserad av den här ”nya” formen av miljövård, om det i praktiken handlar om den världsbild som åtminstone en av personerna i boken har:

You can say let’s change the world, or you can say we’ve evolved the way we are, and we’re a lot of bastards, and let’s work with that.