Under senare år har en nödvändig debatt om ”sweatshops” (ungefär slavlönefabriker) i Syd växt sig starkare. Stora klädfabrikanter som Hennes & Mauritz, Kappahl och Lindex gör sig rika genom att exploatera underbetald, kvinnlig arbetskraft i Syd. Arbetsförhållandena är miserabla, och skulle aldrig ha accepterats i ett rikare land. Men så fort arbetarna börjar organisera sig så flyttar bolagen ofta vidare till annan ort. Bolagen försöker täcka över de värsta missförhållandena, men vägrar i praktiken att betala mer för sina produkter utan fortsätter att pressa priserna.

Men det är inte bara i Syd det finns ”sweatshops”. Västvärlden skulle stanna utan invandrare. Klädproduktion finns även här, och befolkas då i hög grad av invandrade minoriteter. Restauranger, butiker, kiosker, städarbeten, tung industri och så vidare – alla är de mycket beroende av invandrad arbetskraft. Faktum är väl att det är just för att invandrare accepterar att arbeta obekväma arbetstider, till låga löner, som många andra har en god levnadsstandard. Trots det diskrimineras invandrare hårt på arbetsmarknaden.

I den här boken får vi en skildring från olika ”sweatshops” i USA. Författaren har själv arbetat med frågan i många av de organisationer som skildras, så det är hennes medsystrar på olika fabriker och restauranger hon intervjuar. Och det är skrämmande skildringar som ges av ett USA som vi annars inte brukar få se så ofta.

Kvinnorna som arbetar för exempelvis Levis eller andra märkesklädeskedjor behandlas som skit. Cheferna behandlar dem i bästa fall som luft, i sämsta fall som något katten har släpat in. Arbeterskorna tvingas kämpa sig till de mest grundläggande rättigheterna, sådant som egentligen borde vara självklart. De får många gånger till och med kämpa till sig de löner de är berättigade till i domstol, eftersom bolagen försöker lura dem på pengar. Och eftersom många av de invandrade kvinnorna inte kan engelska särskilt bra försöker cheferna lura dem att skriva på avtal de inte förstår om än det ena, än det andra.

Det är en stark skildring av ett otroligt viktigt ämne. Författaren varvar analys och faktaavsnitt med vittnesmål och uttalanden från de kvinnor som arbetar i industrin. Det gör mig arg att se hur bolagen kan behandla människor på det här sättet. Det borde kanske inte förvåna, men vittnesmålen upphör inte att beröra.

Men boken är också mycket hoppingivande, eftersom den så tydligt visar att kamp lönar sig. Ingenting förändras av sig själv, men om man kämpar så går det att förändra även mäktiga fiender. Organisationer som Fuerza Unida, Korean Immigrant Workers Advocates och Asian Immigrant Women Advocates visar en styrka och en kämpaglädje som det är en fröjd att läsa om.