Glad i hågen går Olsson till sin fabrik där han i många år bakat sina berömda pastejer, men just denna dag är något på tok. Kamrer Ström har snott kassan och är försvunnen. Det är besynnerligt tycker Olsson, de var ju vänner, gamla vänner? Därför polisanmäler inte Olsson incidenten. Han hoppas att det skall ordna sig ändå, de var ju vänner???

Den gode och försynte Olsson drabbas hårt av den opportunistiske klipparen Ströms svek. Följden blir uppsägningar, sämre kvalitet på produkten och en allt mer aggressiv marknadsföring för att täcka förlusterna, för att tala fackspråk.

Fabriken och dess ägare är på väg ned i avgrunden men en dag händer något konstigt igen. Något som Olsson hoppats och kanske till och med trott på. Vänskapen visar sig starkare och mer långvarig än det snabba och flyktiga. Ström var kanske inte så ond ändå till slut. Visst lät det fint? Och det är en fin bok, en riktig höjdare som man blir både glad och eftertänksam av att läsa. Detta utan att den blir överpedagogisk eller hotande pekfingeraktig. Det enda som känns trist är att verkligheten inte alltid är lika fin som den här historien.

Om själva historien är fin så är illustrationerna minst lika bra och de säger egentligen många gånger mer än orden. Olof Landströms teckningar är otroligt roliga och allvarliga på samma gång. De är på riktigt känns det som och utan att vara någon barnboksexpert undrar jag om inte Lundströms förmåga att genom sina karaktärer frambringa känslotillstånd är det bästa som erbjuds. Det tänker i alla fall jag hålla fast vid tills någon bevisar motsatsen.