Fallen Dragon handlar om en ung man som växer upp på en koloni långt från jorden. Hans far sitter med i styrelsen för ett av de bolag som styr utforskningen och koloniseringen av rymden. Att etablera kolonier är naturligtvis mycket kostsamt och man betalar för detta genom något som kallas för "asset realisation". Man plundrar helt enkelt de bildade kolonierna regelbundet genom små invasioner och kallar det för att få avkastning på den investering man gjorde när kolonin grundades.

Lawrence Newton som huvudpersonen heter ser inget direkt fel i att det är bolag som styr utvecklingen istället för regeringar, "vem som helst kan ju köpa sig en andel och bli delaktig". Motståndet mot asset realisation blir allt större och det är bara en tidsfråga innan kolonierna är för starka för att kunna plundras på detta sätt och det är i denna brytpunkt historien till stor del utspelar sig.

Hamilton är fantastiskt bra på tvära och snabba vändningar som känns helt naturliga. Karaktärerna lever sitt eget liv och det tar ofta ett bra tag innan man förstår motiven bakom deras handlingar. Alla gåtor får dock sin förklaring till slut men det är sällan man kan gissa hur det ska sluta även om man får små ledtrådar genom hela boken. Just sluten är ofta den starka delen i Hamiltons böcker. De är vackra, definitiva och med en känsla av att det är nu det börjar. När man läst ut boken infinner sig en känsla av lugn, av att allt är som det ska, som är väldigt angenäm.

Boken slutar med ett stort frågetecken som lämnar alla möjligheter i världen att skapa en uppföljare. Det är lite som när Jason sticker upp handen ur vattnet i sjön i slutet på varenda Fredagen den 13:e som släppts för att verkligen visa att det inte är över. Trots detta tror jag inte på en uppföljare men man vet ju aldrig.

Metahistorien om "The Ring Empire" som återkommer då och då är även den intressant och gör boken lite speciell. Rymdfärder är något svårt och kostsamt i Fallen Dragon till skillnad mot i Night’s dawn. Detta gör att hela historien blir långsammare, inte lika komplicerad enklare att styra än Night’s Dawn. Hamilton har gjort ett bra jobb med att sätta upp tydliga gränser vilket ger en enkel världsbild som blir greppbar.

Fallen Dragon är väldigt bra men når inte riktigt samma höjder som Hamiltons tidigare släpp utan känns som något av en mellanbok. En mellanbok av Hamilton är dock inte fy skam utan den är helt klart mer än läsvärd.