Det finns inga sanningar i världen. Ingen objektivitet, bara berättelser. Den som tror att dagspressen i Sverige speglar samhälleliga skeenden för att hjälpa medborgare att ta ställning i olika frågor bör veta, ursäkta, skall veta att ett företag vid namn Bonniers äger Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgsposten, Kvällsposten, Sydsvenska dagbladet, Ystads Allehanda, Dagens Industri. De äger också den mediegranskande tidningen Resumé, "en stor del av distributionen av tidningar och veckotidningar". Och så äger de TV 4 och lite till i och utanför Sverige… Det finns de som tycker att detta inte är så farligt. Det är det kanske inte. Jan Stenbeck med sitt företag MTG (Modern Times Group) äger ju så mycket mer.

I Sverige har vi något som kallas tryckfrihet, vilket innebär att vem som helst får starta en tidning eller köpa ett tidningsföretag. Mellan 22 och 27% av dagspressen i Sverige ges ut av Bonniers. Tryckfriheten får då slåss mot kapitalismen. Mediekonglomerat som Bonniers är inte längre intresserade av att spegla samhälleliga skeenden. De är vinstinriktade. De vill sälja eftersom deras intäkter främst kommer från reklamannonser. För att sälja gäller det att dramatisera, förvränga bilden av samhället, skapa ett behov hos medborgarna.

Boëthius menar att vi inte längre är medborgare utan konsumenter i en diktatur styrd av stora mediekonglomerat som agerar globalt. Mediekonglomerat som propagerar för konsumtion för att de ska bli rikare på den fria marknaden. Allt detta är kanske inte en helt nyuppfunnen världsordning. Vi har sett den och ser den i diktaturstater. Men den är osynlig för oss, något som är svårt att värja sig emot om vi inte ifrågasätter vad vi läser. Och hur gör vi det när mediakonglomerat snart härskar över alla mediala informationskanaler världen över?

I Mediernas svarta bok är detta bara toppen av ett isberg, det finns större och fulare fiskar som bara väntar på att få hugga på kroken.

Boëthius tar mig med på en resa genom mediernas värld. Den får mig sällan att höja på ögonbrynen, utan den får mig att sätta hjärtat i halsgropen. Reklamens påverkan på medierna, den mediala koreografin, mediala påhopp på politiker, public service utsatthet och sista utpost för något som överhuvudtaget kan kallas journalism i dess ursprungliga bemärkelse, är några av de ämnen som behandlas.

Boëthius ger mig hela tiden nya exempel på mediernas sätt att förvränga verkligheten och hjärntvätta oss för att tycka att den fria marknaden är det bästa som finns. Hon gör det på ett sätt som är förståeligt för alla och alla får garanterat något i behållning av läsningen. Ibland är boken redundant, men varför inte, för att nå ut med sitt budskaps så krävs det att överrösta den mediala propagandan.

Som titeln på recensionen antyder menar Boëthius att detta bara är toppen på ett isberg. För den som vill läsa mer har hon flera litteraturhänvisningar till annan mediekritik och organisationer som arbetar för ökad upplysning om mediernas makt och missbruk.

Tyvärr räcker det inte med att sätta hjärtat i halsgropen. Vi måste slå oss igenom informationsbruset och ifrågasätta, ställa krav på politiker så att de tar ställning i mediefrågor och inte låter sig hunsas runt som hundvalpar. Men även journalister, de som tror sig ha sista ordet, bör slå vakt om sina etiska principer och kanske inte alltid välja en sliskig story framför en händelse som är viktig för oss medborgare. Läs boken, läs andra böcker och klicka vidare på länkarna till vänster hämtade ur Mediernas svarta bok.