Vi lever inte i det "postindustriella" samhället. Vi lever inte i ett "kunskapssamhälle", ett "tjänstesamhälle" eller ett "nätverkssamhälle". Det här är "ludd" som borgerligheten har proppat in i huvudet på dig för att du ska sluta ifrågasätta saker, sluta inse ditt sanna klassintresse, sluta organisera dig och sluta göra uppror mot kapitalismen. I flera decennier har svenska folket varit utsatta för en ytterst medveten kampanj att förändra våra åsikter om än det ena, än det andra. I ett ord kan man sammanfatta det med nyliberalism.

Det menar Mikael Nyberg i sin nya bok kapitalet.se. Titeln för ju oundvikligen tankarna till fader Marx. Och trots att det är en tung mantel att försöka axla, så lyckas Nyberg tämligen väl. Visst känner man igen en del av resonemangen från Kalle M. Men mest positivt i det sammanhanget är att författaren inte verkar känna sig tvungen att ideligen visa sin respekt för läromästaren, utan kan skriva en egen bok utifrån sina egna iakttagelser och analyser. Myterna faller som käglor på bowlingbanan en fredagskväll. Det sannerligen en välbehövlig fläkt i den svenska debatten.

Det postindustriella samhället är en myt, eftersom vi aldrig har haft mer industriell produktion än nu. Det är inte bara till Syd som företagen utlokaliserar mycket av sin produktion, utan också inom vårt eget land. Men framförallt har många tjänster, som tidigare utfördes av arbetare inom det enskilda industriella företaget, numera utlokaliserats till separata företag. Det här ger en illusion av att vi lever i ett "tjänstesamhälle". Men så är alltså inte fallet; det är fortfarande industrin som är helt dominerande – lika dominerande som den har varit ända sedan 1950-talet.

Kunskaperna då? Allt fagert tal om IT-ekonomi och kunskapslyft är egentligen inte mycket värt, menar Nyberg. För i och för sig har de formella kraven på utbildning höjts på många arbetsplatser. Men det är långt ifrån alltid den utbildningen behövs för att klara jobbet – många är helt enkelt överkvalificerade för de arbetsuppgifter de har. Det är samma mekanism med arbetsdelning mellan chefer och löneslavar, samma hierarkier och samma monotoni. Och nätverkssamhälle? Pytsan heller; det som från ovan kanske ser ut som ett nätverk är i själva verket en pyramid! För att inte tala om den påstådda "valfriheten"… Nej, vi lever under precis samma gamla industriella motsättningar som tidigare; arbete mot kapital. Klasskamp!

Alla de här myterna har alltså borgerligheten ytterst medvetet arbetat på att inplantera hos befolkningen. Allt ifrån SAF och Industriförbundet till media, enskilda företag och individer har gjort en insats i det arbetet. Och till synes verkar de ha lyckats. Nyberg redovisar ingående hur man gjort och vad olika personer har sagt och tyckt genom åren. Men här finns en av svagheterna i boken; det finns en viss konspirationsteori-varning över det. Författaren verkar ha anat det själv, eftersom han redan har lagt in en brasklapp till svar på den anklagelsen. Det är inte konspirationer, menar han, eftersom det inte är individerna som är centrala – utan klassintressena. Individerna är utbytbara.

Nu kan man förstås undra om det är helt sant. Hade Sverige varit detsamma om Feldt, Palme, Wallenberg eller Gyllenhammar inte hade funnits? Men är inte en viktigare invändning mot Nybergs försvar att det blir en lek med ord; varför skulle inte en "klass" kunna "konspirera", i så fall? Jag undrar om inte Nyberg hade kunnat ha ett säkrare försvar i sitt eget empiriska underlag – det vill säga att be folk motbevisa det som faktiskt sägs, istället för att ta en skendebatt om "konspirationens" vara eller icke-vara. För det intressanta med boken är inte bara att Nyberg påstår allt det här, utan att han också försöker belägga sina teorier – och i min mening lyckas utomordentligt väl med det! Han varvar egna intervjuer med initierade analyser, referat av vad andra sagt och skrivit i olika media, forskningsrapporter och böcker. Tillsammans blir det en mycket läsvärd och väl underbyggd bok.

Men det är faktiskt inte så mycket själva huvudtesen (att borgerligheten bedrivit en ideologisk kampanj för att gynna sina egna klassintressen) som jag tycker ger konspirationsteori-varningen, utan hans resonemang om andra frågor – t.ex. miljöfrågan eller sexuella minoriteters rättigheter. Eftersom borgerligheten ibland understött t.ex. miljöarbete, och åtminstone inte så våldsamt motsatt sig det (åtminstone offentligt), så verkar det på Nyberg lite som om dessa frågor är en del av "konspirationen". Kaninälskarna tar över, istället för klasskamp, kunde man för några år sedan läsa en annan debattör hävda i en vänstertidskrift. För ett par decennier sen (och på sina håll kanske än idag) kunde man höra att feminism enbart var (är) ett sätt för borgerligheten att splittra och förleda arbetarrörelsen från den centrala klasskampen. Nu hoppas och tror jag inte att Nyberg riktigt menar det så. Men ibland låter det snubblande nära. Alla som inte talar om klasskampen – allt ifrån Mona Sahlin till popakademikern Manuell Castells – får sig en släng av Nybergs slev.

Den enda fråga i sammanhanget som jag inte riktigt tycker mig få helt besvarad är varför vänstern "går med" på allt det här? Om nu socialdemokraterna ska företräda arbetarna, varför accepterar de den här politiken? Läsaren får lite utspridda aningar – bristande analyser, utopiska drömmar, hopplösa vanföreställningar. Men något samlat varför får man inte. Det här blir ju inte minst viktigt om man betänker Nybergs försvar på frågan om konspirationsteorier; att individerna är oviktiga. Om nu klassintresset styr, hur kan då allt det här ha hänt?

Trots vissa invändningar får den här boken ändå toppbetyg – det är ett viktigt dokument som ligger rätt i tiden, mycket väl skriven och väl underbyggd i det som sägs. Och brorsan Roberts teckningar gör mycket till för att liva upp stämningen när det ibland blir lite mörkt. Dess främsta nackdel är kanske att den är för provokativ. Låt mig gissa att dess öde lär bli att ignoreras – förbigås i alla de stora media, alla viktiga spridningskanaler … Men det skulle ju i så fall bara stärka argumentationen. Så låt dem inte "ludda" ner din hjärna ännu mer; läs den här boken, och tänk själv efter vem som har rätt!