Han finns lite här och där i vårt land. Koncentrationen av honom eller kanske skall man säga merparten finns i Svealand. Där har han funnits länge, utspridd och i många fall bortglömd eller undanskuffad. Delar av honom har förvandlats till tempel för en gud han möjligtvis lärde känna under sin egen livstid. Andra delar av honom finns i skog och mark. Det är för övrigt inte ens säkert att man lyckats eller kommer att lyckas lokalisera alla delar av honom.

Foro i österväg,
Emunds söner,
Dogo söderut
I Särkland.

Det handlar om Ingvar den vittafarne. Om honom vet vi inte allt. Vi vet egentligen inte särskilt mycket om honom som person. Det som man säkert kan fastställa är att han gjorde en resa i österled och att han var en betydelsefull person. Att han var en man av börd som besatt relativt stor makt går att utläsa i de fragment som överlevt väder, vind och diverse skövlare. Dessa fragment är runor. Genom runstenarnas budskap kan man pussla ihop delar av ett liv för länge sedan. Det är på det sättet som Mats G. Larsson har arbetat. Larsson har genom att koppla ihop många seklers fornforskning lyckats frammana en människa bakom stenarnas inskriptioner.

Fornforskningen är inget nytt fenomen utan har bedrivits i vårt land sen flera sekler tillbaka. Det som varit svagheten med den tidiga fornforskningen var att den ofta var alltför toppstyrd och inte gavs möjligheter att fritt få utvecklas som ämne. Det bidrog till den brist på kontakt med tidigare forskning som länge präglade fältet. Detta är ett problem och det exemplifieras i boken genom pusslandet av Ingvar den vittfarnes öden där författaren Larsson blir vår katalysator.

Förutom redogörelsen för sveahövdingen Ingvars gåta lotsas vi alltså genom vårt lands forntidsforskning från 1400-talets trevande försök där Bibeln var den likare som styrde forskningslinjerna vidare över 1600-talets fanatiska historieförfalskare fram till dagens vetenskapliga arbeten. Dessa parallella historier blir genom Mats G. Larssons språk härligt insnärjda i varandra och resultatet får ses som mycket lyckat. Man vill helt enkelt veta mer om både Ingvar den vittfarnes öden och om Olof Rudbecks fantasier om att Sverige var platsen för Platons Atlantislegend. På det hela taget mycket bra.