Recension

: Ett berg högre än Everest
Ett berg högre än Everest Jon Krakauer
2000
Forum
6/10

Essäer om bergsklättring

Utgiven 2000
ISBN 9137115685
Sidor 250
Orginaltitel Eiger dreams
Översättare Jan Järnebrand

Om författaren

Jon Krakauer är journalist och författare med många amerikanska tidskrifter och tidningar bland sina uppdragsgivare. Han bor i Seattle och har en förkärlek för bergsklättring. Bland hans strapatsinriktade böcker finns ”Tunn luft”, ”In i vildmarken” och ”Ett berg högre än Everest”.

Sök efter boken

Att bestiga Mount Everest är inget som gör en människa världsberömd längre. Kommersiella guidade expeditioner leder upp hundratalet personer till toppen varje år, och det kan stundom verka som om att lyckan att ta sig till toppen mer handlar om ekonomiska tillgångar än uthållighet och att vara en duktig klättrare.

Jon Krakauer har dock fått berömdhet från en delvis lyckad bestigning av Mount Everest, eller Qomolangma, som är den tibetanska och allt mer anammade benämningen på berget. Anledningen till att denna bestigning blivit så uppmärksammad, är att det vid detta tillfälle förolyckades nio stycken klättrare: av höghöjdssjukdomar och av köld, eller båda i kombination. Krakauer tillhörde de få överlevande. Hans egentliga uppgift var att, som journalist, göra ett reportage om en kommersiell guidebestigning av Everest. Krakauer fick förstås med sig så mycket gripande material hem, att det inte bara räckte till ett tidningsreportage, utan senare även till en uppmärksammad bok: Tunn luft. Krakauer fick motta en del kritik för denna bok, då man från vissa håll menade att han försökte göra ekonomisk profit av tragedin. Krakauer själv menar att boken var en del i hans terapi för sina svåra upplevelser.

Tunn luft var den första boken av Krakauer som de svenska läsarna fick stifta bekantskap med. I år kom denna, hans andra bok i svensk översättning: Ett berg högre än Everest, som jag nu läst. Denna är dock Krakauers debut, och släpptes redan 1990 i USA. Man kan misstänka att denna nya svenska översättning är en följd av framgången med Tunn luft. Liksom Tunn luft är inte Ett berg… heller någon roman, utan har mer formen av ett dokumentärreportage. Boken består av tolv stycken berättelser, vilka alla tidigare har varit publicerade i det amerikanska friluftsmagasinet Outside under 1980-talet.

De tolv olika essäerna belyser de flesta olika inriktingarna av bergsklättring, vilket antagligen ger den oinvigde i bergsklättringens mystik en och annan aha-upplevelse: klättring kan vara allt från att ta den svåraste vägen upp på ett till synes obetydligt flyttblock, till att bestiga gigantiska toppar i Himalaya.

I den här boken ges skildringar om klättring på frusna vattenfall i Alaska; högalpina klättringar på K2 i Pakistan, McKinley i Alaska samt Eiger i alperna. Boken berättar också om livet i Europas klättermetropol Chamonix, och i samband med detta får läsaren reda på att svenskar ”har en förmåga att dricka för mycket och bli ‘fullkomligt galna’”. Förmodligen är ett ganska sanningsenligt påstående om svenskar i Chamonix… Till höjdpunkten bland essäerna hör i mitt tycke berättelsen om tvillingbröderna Burgess, vilka synes vara mer galna än tama, och som verkar slåss, supa och klättra med samma intensitet och inlevelse.

Det märks att detta är Krakauers första bok. Den senare, Tunn luft, upplever jag som mer fulländad språkligt, och det verkar också som om Krakauer blivit mer slipad i att skildra spänning, vilket då är mer tydligt i den ständigt lika hårresande Tunn luft. Det gör sig också i vissa fall lite väl märkbart att texterna inte är skrivna i syfte att sammanställas i en bok, utan som tidningsartiklar. Detta gör att de kan skilja sig en del i stil. Det jag framförallt tänker på är det nästan klassiska problemet: vilken bergklätterteoretisk nivå texten skall ligga på. Det finns förstås en rad begrepp och spörsmål, som endast klättrare har nöje av att ta del av, medan andra läsare sannolikt endast skulle ställa sig frågande till dem.

Ett berg… tycks det ibland vara så att de olika artiklarna ligger på olika klätterteoretiska nivåer. Till exempel känns berättelsen om klätterlegenden John Gill, mycket intressant för mig som inbiten klättrare, men jag betvivlar att den faller i allas intresse. Andra texter kan istället verka banalt övertydliga för mig som klättrare, men där förklaringarna och förenklingarna sannolikt är nödvändiga för lekmannen. Krakauer tycks hur som helst inte ha bestämt sig för vilka som utgör han läsekrets: samtliga intresserade eller framförallt klättrare?

Dessa synpunkter är dock småsaker i det större sammanhanget. När jag väl börjat läsa Ett berg högre än Everest, lägger jag ogärna ifrån mig boken. Merparten av essäerna är underhållande och behaglig läsning.

Fredrik Eliasson

Publicerad: 2000-12-28 00:00 / Uppdaterad: 2011-12-04 10:08

Kategori: Recension | Recension: #67

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?