Recension

: Förrädare
Förrädare Hans Lagerberg
2000
Ordfront
4/10

Vad är svart, vad är vitt?

Utgiven 2000
ISBN 9173247502

Om författaren

Hans Lagerberg är författare och han har ett flertal alster bakom sig. Bland de verken kan nämnas bl.a. ”Sorgeman och kärleken” (1990) och ”Små mord, fri kärlek” (1992).

Sök efter boken

Et tu, Brute? (Även du, min Brutus?) sägs Julius Caesar ha yttrat efter ha upptäckte sin vän och protegé, Marcus Brutus bland sina annalkande mördare. Att förråda någon eller något är inget man gör ostraffat och Brutus har genom sitt befläckade namn alltsedan dess blivit en symbol för förräderiet. I Dantes Divina Commedia hamnar han längst ned i helvetet och får genomlida de mest fruktansvärda kval tillsammans med den kanske ännu mer besudlade Judas Iskariot. Den norske politikern och militären Vidkun Quisling blev under det andra världskriget för alltid stämplad som förrädare när han samarbetade med den tyska ockupationsmakten. Han hamnade av förklarliga skäl inte i Dantes Inferno, men namnet är likväl för alltid förknippat med hans handlande.

Brutus, Judas och Quisling är kanske de tre mest kända förrädarna i världshistorien och de finns alla med i Hans Lagerbergs exposé över förrädarnas historia. Lagerberg stannar emellertid inte vi dessa individer utan fyller sin bok med förrädare, svikare och syndabockar av olika slag från olika tider. I boken figurerar, förutom den historiska genomgången, två övergripande frågor; vad är förräderi och kan det vara av godo? Lagerberg problematiserar och bygger ut fenomenet och skapar genom detta en bred bas för vad som kan betraktas som förräderi. Här trängs tyrannmördare och klassförrädare med spioner och ideologiska avfällingar, och de tillmäts alla en något så när objektiv presentation. Fakta kan ibland grumla begreppen och ge en käftsmäll åt förutfattade meningar vilket är precis vad som härigenom sker. Var Judas Iskariot verkligen en ondsint, svekfull man? Klart är att en individ för den ena sidan kan framstå som förrädare d.v.s. jordens avskum, medan han hyllas som hjälte av den andra sidan. Konklusionen av det hela blir att det är subjektiva aspekter, när allt kommer till kritan, som har skapat bilden av de flesta förrädare. Det hela är en fråga om svart och vitt, om gott och ont? Vem står på rätt sida, du eller jag, Brutus eller Caesar? Det är kanske inte så konstigt att norrmännen fördömde Quislings agerande under kriget, men frågan om t.ex. Judas, av fri vilja, förrådde Jesus är svårare att besvara.

Att tänka till, är något alla borde göra oftare. Boken Förrädare stimulerar just den processen och det är positivt. Hade personligen inte reflekterat speciellt mycket över vad förrädare och förräderi egentligen innebär eller kan innebära, tills jag fick boken i handen. Tyvärr tenderar boken att bli något träligare mot slutet. Delvis beror detta p.g.a. de många kategoriska uppräkningarna vilket kan tyckas paradoxalt eftersom det är de många olika typerna av förrädare som är själva grundstenarna i boken, men så är det. Orkar man emellertid ta sig igenom verket kan man tillfredsställd ställa den i hyllan och registrera den nya och värdefulla kunskap man inbringat, om man inte visste allt förut vill säga.

Textutdrag (Visa/göm)

Per Warmark

Publicerad: 2000-12-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-18 15:40

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #62

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?