Chueca är namnet på ett av få verkliga böggetton i Europa. Stadsdelen ligger mitt i Madrid och precis som många arbetarområden med spännande alternativkultur håller Chueca på att intas av den övre medelklassen som drivits dit av det hippa som bögarna fört med sig.

Stadsdelen håller på att förvandlas och "det är som om Chueca andas ett tag och sedan sakta kommer att kväva sig själv som den som trätt en plastpåse över sitt huvud och andas in koldioxiden från sina egna lungor" skriver 32-årige debutanten Mons Kallentoft i thrillerromanen Pesetas som kom ut i våras.

I Chueca ligger Millers bar som är det nav kring vilken berättelsen snurrar. Här jobbar svensken Carl, och hit kommer hans kompisar Paco och Emilio innan de drar ut på sina nattliga knarklangaräventyr. Pacos flickvän Sofia hänger också här och tankar i sig Cuba libre innan hon ger sig ut på klubbeskapader och gör av med nästan lika mycket pengar som Paco drar in. Sofia är en hänsynslös alkoholist med dyra vanor och hon styr Paco som en liten leksak. Pacos kollega Emilio är en bög som övergivit sina drömmar inom fotografyrket, trots att han har talang.

Till Millers bar kommer också Carls flickvän Caterina. Hon är den mest jordnära av de inblandade och visar en distans till det ytliga nattlivet. Caterina jobbar som sjuksköterska vilket är ett hårt arbete och hon tvekar fortfarande om hon gjorde rätt som avbröt läkarstudierna.

Alla är de i 30-årsåldern och det tycks som om de har misslyckandet eller sökandet gemensamt. Carl avbröt en arkitektkarriär, sålde lägenheten i Stockholm och flyttade till Madrid. Vad var det han sökte? Klart är att både Carl och Emilio känner en besvikelse över att deras konstnärliga talanger inte kommit till sin rätt i respektive branscher.

Medan Carl, Caterina och Emilio beskrivs som attraktiva personer gör Sofia och Paco motsatt intryck. Paco är en storväxt lite lönnfet kille med oljigt hår och grovt, nästan brutalt ansikte. Sofia har dyra klänningar som alltid sitter fel, tjockt smink, en uppnäsa och hårt blonderat hår. Båda uppträder också hänsynslöst, och gör sig skyldiga till fruktansvärda brott.

Ändå går det att fatta sympati för samtliga personer eftersom Kallentoft bemödar sig med att under den första tredjedelen av boken (=100 sidor) teckna trovärdiga och fängslande personporträtt. Det som driver boken vidare under resterande del är framförallt Paco, Emilio och Carls jakt på pengar.

Boken förvandlas kort sagt till det den saluförs som – en thriller med bankrån, en självuppoffrande hjältemodig polis och en skrupellös kontraktsmördare. Här förlorar romanen i originalitet och vissa figurer såsom kriminalkommissarien Teofilo Rodriguez kan tyckas väl klichéartade. Visst känner vi väl igen där stönande-trötta-men-ack-så-goda-och-hårt-jobbande-polisen?!

Det är dumt att avslöja mer om handlingen än såhär. Man kan dock fråga sig vilka motiv som Paco, Emilio och Carl har för att slå sig in på en kriminell och livsfarlig väg. När Caterina, som framstår som romanens hjältinna, berättar om Carls brottslighet för sin pappa frågar denne om Carl behöver pengar.

"Det är nog inte bara det som det är frågan om" svarar Caterina.

Paco och Emilio är i desperat behov av pengar. Men för Carl tycks motivet grumligare. Kan verkligen tacksamhetsskuld och grupptryck vara tillräckliga drivkrafter?

I vilket fall har Mons Kallentoft gjort en lovande debut. Boken är lättläst med nästan filmiskt snabbt tecknade scener, som dock är så skarpa att de ibland gränsar till poesi. Mot slutet ökar dock farten till den grad att berättelsen blir som ett synopsis till en actionfilm som SvD-recensenten träffande skrev. Här tappar romanen i djup, men den är fortfarande fängslande och spännande. Kanske kan Pesetas vara lämplig litteratur att förströ tiden med på tågresan.

Namnet Pesetas bör hursomhelst fånga unga läsares uppmärksamhet i en tid som denna när indisk meditation och österländsk filosofi får stryka på foten för salsa- och spanskakurser.

Sanningen finns numera i Spanien, Kuba och vissa andra spansktalande länder!